Julefrid och julefröjd

Barnens kusiner kom hit i fredags och skall fira julen med oss i år. Det är roligt, i synnerhet som de kommer så fantastiskt bra överens. Igår lekte de till exempel att de var berömda eftersom de är bara sex, sex, fem och tre år och ändå hade uppfunnit en egen rymdraket av järn. De hade också järnkläder och bestämda uppgifter (kartläsare, två förare, strålkastarstyrare). När de leker får alla vara med och de har hela tiden något att göra.

Just hörde jag Lovis och Idun sjunga "hur länge ska jag vänta, ding ding dång" väldigt högt (tror det är en Mamma Mu och Kråkan-sång) från vardagsrummet och jag gick ner för att be dem vara lite tystare så de inte skulle väcka kusinerna. Då hittade jag dem alla fyra i en lycklig, fnittrande och tindrande julhög, nedbäddade under filtar i fröken Barbro. Där har de tänkt ligga hela dagen, meddelade de. Jag tror de väntar på att få öppna julklapparna.

Skinkan puttrar i ugnen, granen är klädd och omgärdad av julklappar, jag har uppgraderat mitt Spotifykonto för att kunna lyssna på julmusik utan att bli avbruten av reklam, det är ganska städat och jag känner julfriden i mig. I kväll väller ännu fler släktingar in i åldern mellan 25 och 89, vi blir väl en tretton, fjorton runt julbordet. Att jag strök dukarna för flera dagar sedan har redan berett mig stor lättnad, jag blir glad varje gång jag kommer på det.

Till alla som råkar sticka sig in här vill jag från djupet av mitt hjärta önska en riktigt, riktigt fin och god jul!