Se. Varmt, skönt och mysigt. Jag älskar att elda!
Idag på biblioteket valde Idun bland annat att låna en diktbok som heter Andas, Finnas, Leva livet. Hon har läst i den hela kvällen. Ganska korta dikter med få ord och korta rader passar hennes läsförmåga alldeles utmärkt. Hon tycker jättemycket om den och läser valda delar högt. Och det är på något sätt så fördomsfritt och sött att ge sig i kast med poesi när man är fem år att jag bara smälter.
Efter dagens skrivpass befinner jag mig plötsligt nästan i slutet av manuset. Fantastiskt. Jag vet ju att det är oerhört mycket jobb kvar men när en berättelse har en början, en mitt och ett slut har man ändå kommit en bra bit på väg. Jag är glad!
Vad fint. Så biblabesöket blev lyckat ändå, trots viss inledande skepsis från andra dottern.
SvaraRaderaJo, besvikelsen var väldigt liten och gick snabbt över. De älskar ju biblioteket, vi satt där länge och de fick låna en massa böcker. Dessutom tog Lovis mod till sig och gick själv och bad bibliotekarien om hjälp med att hitta en bok om klockor, så nu håller hon på att lära sig klockan för fullt.
RaderaUnderbart! Både brasan och poesin! Min son, som är 15 nu, skrev helt fantastiska dikter när han var 4 år. Han deklamerade och jag skrev. Så de finns kvar :) Jag antar att det var för att jag läste poesi för honom, och pratade om dikter. Fint med Iduns läsglädje! Kram!
SvaraRaderaVad bra att du har sparat dikterna. Sånt där är guld värt när man blir äldre. Jag har fortfarande kvar mitt första uppsatshäfte från ettan. Jag läser det och känner igen mig själv. Fast jag var så liten var det ändå jag.
RaderaJag älskar också eld! Har gjort det sedan jag var liten. Och bibliotek! Vissa ränder går aldrig ur.
SvaraRaderaTur att vi inte gillar att kombinera dem, hehe.
RaderaHah!
RaderaJag me :-)Ger så fin och skön värme! (så länge det inte ryker in så..)
SvaraRaderaÄr så imponerad över dina barn då dom lärt sig läsa så tidigt! Har du och Kaj också gjort det? Jag var själv ganska sen, men Peter lärde sig tidigt. Max har på gång med bokstäverna men har inte knäckt läskoden ännu. Inte ens nära.. Men han fyller ju fem i januari, och man måste ju inte kunna läsa ännu. Men det hade ju varit kul för honom :-) Några tips? Han har en sån där mumindator :-)
Lotta
Både Caj och jag lärde oss tidigt, när vi var fyra, och Lovis och Idun ännu tidigare: när de var tre. Men vi har nog inte aktivt försökt lära dem, utan det har kommit på köpet när de har frågat oss om bokstäver och ord. Deras intresse beror säkert både på personlighet, på att vi har läst jättemycket för dem ända från att de var små och på att jag själv läser konstant. Så jag tror alltså på att man blir intresserad av att läsa och skriva om man får höra många sagor. Det viktigaste är nog att det kommer ur den egna lusten, tror jag. Och det gör det säkert snart om Max är intresserad av bokstäver.
RaderaJo vi läser nog sagor varje dag :-) Själv läser jag väldigt lite just nu tyvärr, för hinner inte med det. Dom stunder jag har över går till allt möjligt annat. Och när jag lägger mig i sängen så somnar jag nästan genast. Men nog tror jag ju att det kommer. :-)Vill ju inte tvinga honom heller för att han kanske då tappar intresset..
RaderaHej Vecka-Vecka! Jag skrev nyligen ett inlägg på min blogg om hur man på ett lekfullt sätt kan uppmuntra barn att knäcka läskoden. Kanske kan du hitta några tips som passar din son?
Raderahttp://bladdrabladdra.blogspot.se/2012/11/lasinlarning-hemma-i-tio-steg_6.html
Vilket bra inlägg på din blogg, Janina! Och vad kul, för det är just så där som vi har gjort när barnen har undrat vilka bokstäver de ser: vi har alltid sagt hur bokstaven låter och inte vad den heter. Och det har inte varit några problem alls nu i efterhand, de kan använda både bokstavens namn (ess) och ljudet (sss) när de läser eller bokstaverar något. Det som är roligt just nu är att Idun är jättenyfiken på hur saker stavas "på riktigt", som ord med dubbla konsonanter, eller ord där något ovanligt händer (som att kök börjar på ett K). Och där märker man verkligen hur lite uppmuntran och beröm sporrar henne och gör henne ÄNNU ivrigare. Och jag är förstås överlycklig över att deras intresse och tänker på alla de där världarna som läsningen så småningom (ja, redan i Lovis fall) kommer att ge tillträde till.
RaderaTack för tipset!
RaderaNu är det ju inte så att jag är orolig på något sätt, och lärde mig själv läsa först i skolan. Men tycker ju att det hade varit roligt för honom :-)
Jag och min kompis försökte lära min lillasyster att läsa då hon var typ 5 men det gick ju inte alls.. kom senare fram att hon var dyslektiker så inte så konstigt om inte två 9-åringar lyckades lära henne :-)