I barnens julkalenderpåse idag stod det"skriva sagor" på lappen. Idun och jag höll till på övre våningen och Caj och Lovis på nedre. Barnen dikterade och vi skrev och sedan fick texterna fungera som godnattsagor. Mycket lyckat, rekommenderas varmt, och kan göras redan med mycket små barn eftersom de bara behöver berätta och inte skriva själva.
Lovis berättelse blev två sidor lång och handlade om en bil som hette Jungefära (fantastiskt namn) och som kunde prata. Och där fanns en mening som på något sätt var så genialisk, jag undrar om hon märkte det själv:
"Människor buffade på Jungefära och de skiftnycklade honom och alla muttrade." Haha. Jag vet inte om hon menade muttra i betydelsen mumla surt eller installera muttrar, men det spelar inte så stor roll, båda funkar.
Vilken härlig idé! Och resultatet är ju helt suveränt. Jag blir speciellt förtjust i de där fina verben, att skiftnyckla och att muttra (i dubbel betydelse). Jag tror nog att jag vet vem som borde skiftnycklas lite... Det ska jag ta itu med redan idag.
SvaraRaderaJag också. Att skiftnyckla. Det är fint. Att muttra. Det är tvetydigt när det kommer till bilreparatörer.
RaderaVilken alldeles fantastisk mening! :)
SvaraRaderaI love it! Verkligen!
RaderaHärligt! Vi sagoterade s.g.s. varje kväll med våra två yngsta. Vi skrev i "tomma böcker" som blev riktiga böcker. Idag är böckerna mycket värdefulla för ungdomarna. Böckerna innehåller många fina sagor och berättelser och man kan läsa hur deras fantasi och tänkande utvecklades. God fortsättning!
SvaraRaderah Maria S