Sista lediga dagen

I morgon är jullovet slut. Jag börjar jobba, Lovis börjar vårterminen i förskolan och Idun börjar på dagis igen. (Caj är fortsättningvis hemmapappa, och det är tur, för det betyder att barnen inte behöver vara mer än fyra timmar per dag på dagis och i förskolan.) Vi har njutit så väldigt mycket av att vara lediga. Vi har haft många gäster men varit hemma nästan hela tiden. Jag älskar verkligen att vara hemma. Det gör vi alla.

I går gjorde vi dock en liten utflykt till Purmo. Aja och jag konstaterade igen hur underligt livet är. Från början var det bara hon och jag, och nu när vi träffas är vi tio personer när man räknar med alla barn och våra män. Och om ytterligare några månader är vi tolv. Det är så knäppt. Alla de här människorna vi inte kan tänka oss att vara utan, som vi ändå inte hade en aning om att skulle ingå i våra liv när vi var tio år och hade hemliga klubbar och lekte Puh-pinnar på bron i Markby.

Nio pers vid bordet, jag bakom kameran. Öh. Telefonen.

En massa andra vänner hade också bestämt sig för att bjuda in sig till familjen Lund i går kväll, så plötsligt var vi aderton personer på plats, alla hade tagit med sig en massa mat, och det kändes riktigt synd att åka hem när vi gjorde. Men eftersom vi kommit tidigt och barnen var trötta var det nog klokt.

Caj och jag har förresten fräst igenom första säsongen av Downton Abbey den senaste veckan. Jag gillar serien väldigt mycket, men av helt andra orsaker än jag trodde (eftersom den var så hypad trodde jag att den skulle ha ett snabbare tempo eller något sånt, kanske).

Och nu har jag försökt ladda upp en bild från gårdagen utan framgång. Måste försöka på nytt om några timmar. Jag gillar när saker funkar, inte lika mycket då de inte gör det.