25 juni 2013

Rådd

Jag pratade med mamma i telefon och kallade Edda för Idun kanske fyra gånger i misstag. Tyvärr tror jag inte att det var en tillfällig svacka, Lovis och Idun kallar jag oftare för fel namn än för rätt. Stackars barn.

Idun är för övrigt vaken ännu fast hon gick och lade sig vid nio. (Och jag menar faktiskt Idun, jag råddar inte varje gång som tur)

4 kommentarer:

  1. Jag känner igen det där! Kraaam!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det känns bra att vi är flera! Kram!

      Radera
  2. Men du minns ändå vad dina barn heter? När Jenni föddes och någon frågade vad hon hette måste jag ibland leka att jag gjorde något som distraherade mig medan jag funderade vad hon egentligen hette. Eller om hon var en flicka eller pojke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, jag var med om EXAKT det du beskriver för ett tag sen, jag fick riktigt leta i minnet efter Eddas namn när hon visades upp för nån första gången. Dessutom har jag en gång kallat henne för Ebba i misstag, till resten av familjens stora fröjd. Ebba är visserligen ett fint namn, men hon HETER ju verkligen inte det.

      (Att vi ofta kallar henne Edgar, Edrahim, Edvin eller Eddie är däremot helt medvetet. Hon ser ju ut som en liten, fundersam farbror för det mesta)

      Radera