23 juni 2013

Hjälpsamheten

Många har frågat om de äldre systrarna är avundsjuka på Edda. Och det är skönt att kunna svara nej på den frågan. Inte än i alla fall.

En stor orsak är kanske att vi fortsättningsvis lever ett ganska stressfritt liv. Vi är tillsammans nästan jämt, hela familjen. Det finns alltid en ledig förälder som kan ge dem uppmärksamhet.
En annan orsak är att de är så stora att de inte ser Edda som en konkurrent, utan bara som en härlig present att gosa med.
En tredje orsak är att de har varandra att leka med.

En oväntad bonus är att de har blivit oerhört hjälpsamma. De har börjat göra en massa hushållssysslor som de inte velat hjälpa till med förr, de dukar bordet, dukar av, plockar ur diskmaskinen ibland, torkar bord, gör sallad, sitter långa stunder med Edda i famnen i soffan när vi gör mat, plockar i tvättmaskinen, bäddar sina sängar... Vi behöver inte tjata, de går glatt och fixar det vi ber dem om. Jag är så glad och stolt över att barnen är hjälpsamma, och jag hoppas att det inte är en övergående fas.

7 kommentarer:

  1. Anders, 3-barnsfadern som tyvärr upplevt när fasen gick över.24 juni 2013 00:58

    Vill inte vara en glädjedödare, men tro mig, det är en övergående fas....:). Det positiva är att det kan hålla i sig länge, men så plötsligt en dag, så är de som förbytta. men antar det är en sund reaktion. Nån form av frigörelsekamp på deras väg in i vuxenlivet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja Anton, nu dödade du min glädje, lite i alla fall... fast eftersom jag är så POSITIV hoppas jag ändå att hjälpsamheten håller i sig länge, länge. Och om den inte gör det är jag glad att jag noterade den medan den pågick!

      Radera
    2. Anders (E)mpatisk24 juni 2013 23:54

      Pessimism is the shit! :) Luras inte nu Malin. Din glädje dödar man inte så lätt, du är helt enkelt obotligt positiv, i mångt och mycket likt min andra hälft på det sättet. Nåväl, nu ska vi ju också poängtera att det är olika i varje familj, så vem vet.

      Radera
  2. Nu har jag ju inte tre barn, "endast" två. Och relativt tätt dessutom. Men vår äldsta tös har faktiskt aldrig varit vare sig avundsjuk eller svartsjuk på lillsyrran. Att sedan den yngsta har haft ett häftigare humör är en annan diskussion.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var samma här när Idun kom, Lovis var så liten att hon inte fattade vad som hände, hon anpassade sig JÄTTEFORT till sin syster. Den största förändringen var kanske att hon slutade pussa oss och pussade bara Idun istället.

      Radera
  3. vi har heller inte upplevt avundsjuka, inte heller slagsmål. Däremot många, långa, högljudda diskussioner. Precis som mellan Sami o mig ;-) h. Mikaela

    SvaraRadera
    Svar
    1. Slagsmål har vi också varit förskonade från. Ord däremot. De är vårt vapen.

      Radera