8 juni 2013

39+2

Ja, jag kan ju avslöja att jag fortfarande är gravid.
Att vi har hämtat släpkärra från mamma och pappa och mull och plantor och fått fart på växthuset. (Vi har äggplanta, paprika, tomat, gurka och basilika där nu.)
Att vi har rensat ogräs från stenplattorna och ätit hamburgare och klyftpotatis.
Och att jag i sedvanlig ordning slocknade på soffan, helt plötsligt, när jag minst anade det. Barnen har vi inte sett så mycket av, de övar in ett dansprogram med grannarna. I morgon blir det uppvisning.

På vissa sätt är den här tillvaron väldigt skön och kravlös. På andra sätt är den outhärdligt tråkig.

Jag blir förhoppningsvis inte mycket gravidare än så här


32 kommentarer:

  1. Vad stor mage du fått! Pirriga dagar! Kram, hanna k

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag undrar om den kan bli större. Det kan den säkert.

      Radera
  2. wow ser ut som en rymdraket! neej skojade bara, du ser oförskämt fräsch ut:)Hållar tummar o tår att lillen kommer ut i natt :)
    -Mor Elsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. En rymdraket? Det var en ny liknelse! Men du har rätt i det så pass att jag verkligen är redo att flyga iväg... till BB. Ingen bebis i natt heller, tyvärr. Men nu är vi närmare än nånsin.

      Radera
  3. tänk att det ligger en helt färdig bebis där innanför!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är SÅ underligt och underbart!

      Radera
  4. Du ser fortfarande bra ut med din stora mage! Krafter och tålamod!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, speciellt tålamodet behövs!

      Radera
  5. Heja heja! Va fin du är!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag ska tänka på dina hejarop sen när jag krystar! Då går det säkert ännu bättre!!!

      Radera
    2. Absolut! Hoppas hoppas att du inte går över tiden. Skulle vara typiskt om du gjorde det nu när det allt tyder på det motsatta. Kanske du borde rikta in dig på att vara gravid i tre veckor ännu? Så får du bli överraskad av det motsatta istället.

      Radera
  6. Du ser ju bara gravid ut på magen! :) Tummenupp och lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för lyckatillen! Det är helt otroligt att jag inte har samlat på mig mer vätska än så här fast det har varit så hett. Tacksam är jag för det!

      Radera
  7. Så fantastiskt vacker du är Malin! Jag tänker mycket på dig och hoppas du får ha en fin förlossning snart! Stora kramar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Pia, det hoppas jag också, en fin förlossning och SNART! Kram till dig!

      Radera
  8. Nu gäller det nog snart Malin! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas hoppas. Att er bebis kom ut till sist gör det lättare att tro att vår också gör det :)

      Radera
  9. Grattis till härlig bok och fin recension.
    Jag undrar varför mellanåldersböcker alltid måste ha "undertext" och VAD exakt är en undertext?

    Expansionstuggummi låter helt för bra.
    Ser framför mej ett sådant tuggummituggande...fniss...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, vad har boken recenserats! Tack (fast jag inte alls vet vad som skrevs, men jag antar att jag inte sågades om recensionen var fin). Jag har ingen aning om vad undertext är, jag heller. Men det är ju bra om recensenterna vet :)

      Radera
    2. En undertext är en underliggande betydelse. När man säger en sak men menar någonting annat. Åtminstone används det begreppet ofta i skådespelararbete, där jobbar man ju med det hela tiden för att göra en karaktär mer mångbottnad.

      Radera
    3. Och det var undertexten som recensenten inte hittade, rätt tur eftersom jag inte har försökt peta dit nån. Ibland undrar jag om de dubbelbottnade i berättelserna är mer till för de vuxna läsarna än för barnen.

      Radera
    4. Jag har aldrig tänkt i termen undertext när det gäller en bok. Där handlar det väl mer om ett underliggande budskap. Vem har recenserat? Vilken tidning? Grattis till en fin hursomhelst!

      Radera
    5. Undertext är nog ett lika starkt begrepp i litteraturvärlden också. En spännande sak för både stor & liten läsare att känna av som ett hemligt lager i texten, men ändå bara löjligt om författaren börjar tynga dit den med flit. Undertexten kommer väl ifall den råkar komma. Och enligt den här recensenten skulle barnen inte sakna den iaf! HK

      Radera
    6. Ja precis. Det var just ifrågasättandet av undertextens betydelse och mening och egentlighet som jag efterlyste.

      Nu börjar jag snart ifrågasätta igångsättandet. He he

      Radera
    7. Undertext som tyngs in med flit fungerar aldrig, men de flesta klassiska barnböcker har nog en stark undertext - därför har de blivit just klassiker. Tänk på Astrid Lindgren t.ex. - det är spännande äventyr i Mio min Mio, men den handlar också om så mycket mer än det. Jag börjar aldrig med att tänka på undertexten när jag skriver, däremot upptäcker jag ofta efter en stund att ja men, den här berättelsen handlar ju egentligen om det här, och sen går jag tillbaka och förstärker det temat i texten.

      Så jag tycker undertexter i barnböcker är bra och viktiga, och inte bara för de vuxna utan också för att barnen får med sig något ur boken som de kanske inte ens medvetet förstår då utan bara bär med sig genom livet.

      Därmed sagt vill jag hävda att Irene och sedelsugen har undertext. Vi får ju se varför Irene är som hon är, och att hon formats av sin miljö och att det är svårt för henne att vara någon annan. Hon vill ju bara få sin pappas uppskattning! På slutet finns det också en öppning för att om någon annan ser henne och uppskattar henne, någon som inte är som pappan och mamman, kan hon ha möjlighet att växa och förändras. Det skrivs inte läsaren på näsan, men möjligheten finns där.
      För mig är nog det undertext.

      Radera
    8. Jo, jag tror inte heller på att man kan utgå från en undertext när man skriver. Jag är glad över att du Maria uppfattade hela problematiken kring Irene för det var ändå ett tema jag tycker är (blev) tydligt och som jag också, som du skriver, medvetet förstärkte när jag märkte att det fanns där, alltså hur viktigt det är att man får känna sig sedd och att det kanske inte alltid är de man tycker borde bekräfta en som gör det. Men som Hanna skriver också så blir det ju löjligt om man med våld försöker få in en underliggande betydelse.

      Men sen tror jag inte heller att det behövs ett parallellt, jättekomplicerat budskap i alla böcker. Det är fint i de böcker där det kommer fram och de böckerna kanske är sådana man bär med sig länge. Den typen av bok som Irene och sedelsugen är gör däremot inte anspråk på att vara djuplodande, utan det är ju mest underhållning och fart och fläkt. Och det var meningen.

      Radera
  10. Ja, det är ju verkligen underligt om undertexten i sig är en kvalitetsgaranti. Tror inte heller att det är någon absolut nödvändighet. Jag har aldrig tänkt att en hel bok kan ha en enda undertext, mer att enskilda repliker har det. Men se där lärde jag mig någonting nytt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och detta skulle ju vara i tråden över hade jag tänkt...

      Radera
    2. när jag tänker tillbaka på studieåren i litteratur frossade vi långt mycket mer i undertext och kontext än i text & som sagt var det spännande, för det fanns massor att hitta. men en författare fick ändå sluta studera där, för hon hade både läst och skrivit i ett enda flyt dittills och fick ingenting ut av att plötsligt börja bryta ner allt och analysera beståndsdelarna. så när det är själva skapandet man vill finns undertexten där mera som en känsla, flödande från helt annat håll. skulle jag tro. hanna k

      Radera
    3. Ja precis. Det är ju som med musikteori- att plötsligt bryta ner den och se den på ett nytt sätt med nya skalor och kontrasterande harmonier. Vissa musiker vill ju inte befatta sig med termerna då de bara är förvirrande och stör flowet. De flesta böcker tycker jag att kan leverera nån form av undertext, hemligt budskap eller vad man nu vill kalla det, men jag tycker att uppsnappandet av dessa är en subjektiv upplevelse som ju varierar från person till person. För någon är det tydligt, för en annan inte.

      Radera
    4. Det är väl just det som är skillnaden på den som skapar verken och den som analyserar dem, för mig försvinner väldigt mycket av inspirationen om jag börjar med att fundera på hur en text kan tolkas. Tolkningen är ju som du säger Emma mycket individuell och personlig, oavsett vad det gäller. Och jag kan förstå den författare som måste sluta på utbildningen, att utgå från analysen är nog att börja i helt fel ända.

      Radera
  11. * alltså börjar fundera på hur en av mina texter kan tolkas redan innan den har blivit till, menar jag

    SvaraRadera