Jag, ett väggord

Jag höll just en lång monolog åt Caj om vikten av att tillåta sig att njuta av det som är gott i livet också fast man nästan vet att världen håller på att gå under, om man tar ut världens undergång i förskott är det ju ingen vits alls att man har det bra på många sätt och så vidare, bla, bla, bla. Medan jag pratade insåg jag att jag lät som en sammanfattning av alla väggord i världen, körda i en blender, kryddade med en nypa "the secret", så jag kunde inte låta bli att övergå till "men alltså fast man vet att världen går under i morgon ... så ska man ändå plantera ett äppelträd idag" (vid det här laget hade min monolog spårat ur så totalt att jag inte tog mig själv på allvar längre utan började gapskratta. Det hade varit mycket roligare om jag kunnat behålla mitt pokerfejs en liten stund till). Varpå Caj också började skratta och sa att det där ju är det onödigaste som finns. Man kan ju inte tillbringa jordens sista dag nånsin med att göra något så onödigt som att plantera ett träd, det är ju helt bortkastad tid. Samtidigt kom jag på att jag inte alls återgett ordspråket rätt ... är det meningen att man ska plantera ett träd fast man vet att man själv ska dö i morgon? Eller hur är det riktigt? Orkar inte googla.

I alla fall var det (helt seriöst) dagens insikt: man får akta sig för att ta ut alla världens förluster i förväg. Jag brukar inte göra det, men kombinationen av Finlands utrikespolitik, det stundom riktigt, riktigt urusla mottagandet av folk i nöd och budskapet i filmen Cowspiracy har fått min annars så pigga anda att dala. Och det var faktiskt något av en aha-upplevelse när jag tänkte på att jag redan gör rätt mycket – kanske till och med tillräckligt (jag är ju bara en person) – och att det faktiskt är riktigt bra om jag ändå klarar av att njuta av det som är bra i livet. Som att elda i spisen, som att vi har tak över huvudet, att vi har råd att köpa mat, att Jakobstadsborna är oerhört välkomnande och hjälpsamma gentemot de asylsökande, att jag älskar min familj (både den jag har fått och den jag kom från), att det finns bra böcker att läsa, att jag verkligen, verkligen gillar mitt jobb och så vidare.

Äh. Ni fattar nog vad jag menar. Snart spårar det här inlägget också ur. Nu går jag och lägger mig.