Vad behöver du mest just nu? Gå längre bort från kakelugnen, jag håller på att svettas ihjäl. Samt städa undan efter mig i vardagsrummet, Idun ska ha kalas i morgon och jag har sytt ett par byxor (åt Edda).
Vad tror folk om dig? Vilken underlig fråga. När Caj träffade mig trodde han att jag var mycket tuffare och häftigare än jag är. Haha. Men det var i min ungdom (nä nu MÅSTE jag flytta på mig, det är så himla varmt här). (Så där.) Kanske folk tror att jag är ganska präktig. Det är jag, på vissa punkter. På andra inte. Jag minns en gång när jag träffade en halvbekant i butiken och hen var helt chockad över mängden godis i min kärra.
Vad får du oftast komplimanger för? Kanske för det jag skriver. Jag tycker folk är generösa med komplimanger för det mesta, utan att för dens skull verka insmickrande. Jag ger också mycket komplimanger själv (tänker att det är därför folk gärna ger komplimanger till mig också). Ifall jag tänker något bra om nån (vilket jag gör rätt ofta) brukar jag anstränga mig för att säga det också, eftersom komplimanger verkligen kan pigga upp en.
Brukar du skratta för dig själv? O ja. Och prata. För mig själv.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Joo det funkar nog att ta det klockan 18.00. Vi ses då!" (Lovis första gitarrlektion är på tisdag, jag frågade om det händelsevis gick att flytta den en timme eftersom vi ska på konsert klockan sju. Det gick.
Nästa mål i ditt liv? Att, tillsammans med Caj, lyckas ställa i ordning och hålla födelsedagskalas åt Idun i morgon. Sjutton barn. Två vuxna. En och en halv timme. Jag stålsätter mig och tycker egentligen att det är jättejobbigt, men det går ju rätt snabbt.
Hur svarar du i mobilen? Det beror på vem som ringer. Om det är någon av mina bröder brukar jag (tydligen) svara YO. Om det är nån jag känner lite bara brukar jag svara med mitt namn, för säkerhets skull. Om det är ett okänt nummer svarar jag med hela mitt namn. Om det är någon närstående, som inte är en brorsa, säger jag nog bara hej. Ibland, om jag är riktigt på hugget, börjar jag prata direkt, utan att hälsa först.
Antal timmar sömn inatt? Cirka sju.
Brukar du komma i tid? Jo. Ibland är jag sen (särskilt om hela familjen är inblandad), det stressar mig. Ofta är jag i tid. Men jag är sällan jättetidig, oftast kommer jag väldigt precis när saker och ting ska böra. Hatar att sitta och vänta.
När mår du bra? När huset är städat, maten är handlad, barnen är rena och sover i sina sängar och Caj och jag får titta på nån serie eller en film, då är det gott att leva. Eller när jag har kommit förbi något hinder i en text. Eller när jag har åstadkommit något konkret, som idag när jag sydde ett par byxor och det lyckades (jag vet att jag redan har dragit upp det här en gång i detta inlägg, men eftersom det ingalunda hör till vanligheterna att jag syr byxor måste jag belysa det extra starkt, nu när jag har chansen).
Favoritdryck på morgonen? Te. Jag dricker väldigt sällan kaffe och juice.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Mellan tio och tolv.
Är du blyg? Nej, inte särskilt. Jag kan visserligen vara nervös och pirrig inför olika nya, okända situationer, men blyg? Nä. (När jag var i lägre lågstadieåldern lär jag t.ex. ha gått fram till en okänd dam, pekat på hennes fötter och sagt "hej jag heter Malin Klingenberg och VARFÖR har du gröna tånaglar?" Det visade sig att hon alltid målade dem gröna när det blev vår. Jag minns alltså inte detta själv, men har fått det berättat för mig.)
Vad skönt att du tog upp det att du sytt ett par byxor en andra gång för efter första gången tänkte jag "Va! Sytt ett par byxor sådär bara!gör folk sånt?" Och riktigt såg framför mig hur du fixat det sådär lite i farten, no big deal liksom :)
SvaraRaderaHälsningar hon som lämnat fram ett par av Agens byxor i väntan på att fixa ett litet hål. De har legat framme i snart tre veckor.
Haha, ja, det var ju verkligen på sin plats med en specificering ifall det lät som om jag gjorde det så där bara. Eller: det gick faktiskt jättesnabbt (tack mamma för att du lärde mig sy dockkläder när jag var barn och förlåt att jag aldrig städade efter mig när jag hade använt symaskinen), men redan ikväll upptäckte jag ett hål på dem. Det är bara jag som får reparera hemsydda kläder samma dag som jag sytt dem. Jag hade lite brått, som vanligt. Men det var TUR att jag inte hade hunnit städa undan symaskinen då, för nu kunde jag göra det genast. Annars hade nog inte tre veckor räckt till. Tre veckor är ju jättekort, jag har saker liggande tills de blir för små åt barnen, t.ex. ett par jeans som tappade knappen förra sommaren efter att Lovis hade använt dem EN gång. Och de är fortfarande inte reparerade. Stön. Du har alltså 49 veckor kvar, minst :)
RaderaOm sanningen ska fram så är jag nog lite avundsjuk på dig och er som KAN sy. Jag skulle gärna sy egna kläder, gardiner, kuddöverdrag etc men jag kan verkligen inte. Som tonåring brukade jag köpa loppiskläder och tyger med stora planer på att sy och sy om. Och jag försökte alltid. Satte tid och energi på att försöka nå mina visioner men för det mesta blev allt obrukbart. Faktiskt.
RaderaSå det är nog det som låg bakom min förvåning, eller kanske snarare fascination över din bedrift. :)
Gällande Agnes byxor så lär de ju också vara för små att användas om 49veckor. Tack för den insikten. Jag ska sy dem imorgon.