Jag skulle ta några foton för tidningen på mitt favorit-träningsställe, Studio Z. Efter fotosessionen blev jag kvar där på Zumba Toning. Och medan vi dansade fram med hantlar i händerna spann jag vidare på en idé som jag fick när Caj kommenterade ett mystiskt ljud som hördes från vinden medan han och jag satt i allsköns ro och drack kaffe och läste böcker tidigare under dagen. Jag kom på en massa lustigheter medan mina klena armmuskler skakade av den fysiska ansträngningen.
När jag kom hem rusade jag upp på viden, svettig och eländig (jag har fortfarande inte kommit mig i duschen. Tro mig, det är dags.) och skrev synopsis. Hittade på namn och karaktärer och försökte få nån logik i det hela. Jag vet förstås inte ännu om det här infallet kommer att sälla sig till idéerna som aldrig blir annat än just idéer. Eller om det är en tanke som faktiskt kommer att få en färdig form. Det hänger mest på min ihärdighet, nu då jag idén och karaktärerna är uppskissade i grova drag. Kanske jag får försöka många gånger innan det blir till något. Kanske ingen nånsin vill ge ut det. Eller så blir det fantastiskt. Så långt behöver jag inte tänka än.
Det är roligt att gå igång på sin egen fantasi. Så brukar jag tänka. Det spelar inte lika stor roll om någon vill ge ut det jag skriver, så länge jag själv har roligt medan jag skapar. Och oj vad jag underhåller mig själv i mitt eget huvud när jag kommer igång. Det är jättekul. Jättejättekul!
Så ljuvligt när det här händer! Och nej, tycker inte man behöver oroa sig över vad som blir av idén så tidigt, utan bäst att bara njuta när guldkornen dyker upp i hjärngruset...
SvaraRaderaAtt tänka för långt är att göra samma misstag som man gjorde som tonåring (eller var det bara jag?) när man såg någon söt typ. På tre röda minuter hade man framtiden utstakad i huvudet, och sedan när han öppnade munnen levde han ALDRIG upp till förväntningarna. Haha.
RaderaSå nä, man skall nog inte tänka för långt, för fort.
Hah skojig jämförelse!
RaderaIntressant. Det är nåt med zumba. För jag brukar också, medan jag står där med de klena armmusklerna, komma på grejer. Det måste vara nåt med hur man knappt orkar svänga på armarna och hur otymplig kroppen blir. Alltså jag talar om mig själv. Alla andra verkar alltid jättegraciösa och kan hålla på. Och just då kommer man på världens idé på en bok man borde skriva. Det är ju skönt att man får idéer när kroppen inte beter sig som den borde. Nåt har man.
SvaraRaderaSynd att jag valde Pilates framom Zumba i år. Kunde helt klart ha behövt denna unika idéjumppa. Pilates har inte gett mig en enda idé hittills. Pengarna tillbaka!!
SvaraRadera