Jag har letat efter dig

Som jag nämnde här fick jag Sara Razais bok Jag har letat efter dig på posten häromdagen. Jag försökte hålla mig från att börja läsa den eftersom jag ville ha upplevelsen framför mig. Men vet ni vad? När jag en gång hade börjat läsa kunde jag inte sluta.

Jag hade läst en recension innan som avslöjade för mycket och vill inte förstöra läsningen för någon med att avslöja särskilt mycket om handlingen. Några av de allra vackraste citaten upprepades i recensionen, det hade varit så mycket bättre om jag fått överraskas av dem själv. För vackert formulerade, det är de, jag förstår precis varför recensenten valde att nämna dem.

Jag har några gånger på sista tiden hävdat att jag inte märker ett dåligt språk ifall berättelsen är tillräckligt bra. Det jag inte har nämnt är att jag däremot verkligen ser och uppskattar ett underbart språkbruk när det dyker upp, speciellt om det införlivas i en intressant berättelse. Och Sara skriver alldeles fantastiskt. Så många snygga formuleringar, och så många känslor som starka stämningar som förmedlas mellan raderna. Hela berättelsen genomsyras av ett vemod och en längtan som gör att man nästan tror man är med om allt som händer i boken själv.

Och karaktärerna då. Som man tycker så mycket om trots deras bagage och sätt att handla. Beskrivningarna och gestaltningarna gör att man kan se allting framför sig, och eftersom handlingen utspelar sig i Åbo är det bekanta miljöer det handlar om för mig.


Det enda jag önskar är att den hade fortsatt lite längre. Jag vill veta vad som händer sedan!

Så tack Sara för en njutningsfull läsupplevelse! Du måste skriva flera böcker!