Hönsnytt

Alltså. Livets under.

Vi har läst om hönor som blir sura och fräsiga, ett tecken på att hon vill börja ruva. Vi har läst om hur länge det tar att ruva äggen innan de kläcks, att det går att peta in ägg under en ruvande höna bara man gör det direkt och så vidare. Men när det händer på riktigt känns det ändå otroligt. Tänk att det fungerar. Tänk att det är sant!

När vi hade haft höns i två veckor började Prippi bete sig suspekt. Hon låg allt längre i redet när hon värpte och till sist steg hon inte alls upp därifrån. Hon började ruva. På ETT ägg. I vanliga fall samlar de några dagar innan de börjar, men Prippi började på ett ägg eftersom vi plockade äggen vartefter de kom.

Vi petade snabbt in några av de andras ägg under henne när vi märkte att hon placerat sig i redet. Sammanlagt har hon haft sju ägg under sig i 21 dagar. Hon har bara lämnat sin post en gång i dygnet  för att dricka och äta lite. När en vecka hade gått lyste Caj igenom äggen med en ficklampa och såg att fem av sju hade blodkärl i sig, ett tecken på att de är befruktade. Ironiskt nog verkar det vara Prippis egna ägg som inte är befruktade. Hon har agerat surrogatmamma åt de andra hönornas ägg istället. Härligt!

Vi har gått och kikat och kollat de senaste dagarna. När Caj flyttade Prippi lite mer avskiljt för några dagar sedan hade inget ännu hänt. Vi har lyssnat efter små pip men det har varit alldeles tyst (kycklingarna börjar prata med sin mamma redan några dagar innan äggen kläcks).

I helgen har vi varit borta. När vi kom hem såg allt ut som vanligt, men när jag lyfte lite på Prippi kikade fyra små, alldeles ljuvliga, ljusgula, duniga ungar ut. En var så nykläckt att hon fortfarande var våt! De är så söta. Så söta. Ett ägg kommer antagligen att kläckas ännu ikväll, två kläcks kanske inte alls. Prippi ligger kvar och värmer dem ännu några dagar. Oj vad vi ska bära på dem och gosa med dem när de är redo att upptäcka världen.