"Käraste fru
Hoppas innerligt att vi kommer att bo nära varandra. Cirka tre meter. Jag har ingen aning om vart jag skall fara efter gymnasiet, jag tror inte att mina chanser för en konstskola är alltför stora och starka, jag kan inte läsa noter så Sibeliusakademin ligger fjärran, jag har alldeles för dåligt tålamod för att bli lärare så det är också otänkbart, och inom sjukvården -detta vet jag genom erfarenhet- har jag ingen längtan att arbeta. Jag funderar på att bli arbetslös, nej, detta var en lögn, jag funderar inte alls på att bli arbetslös utan mycket arbetskraftig, men inom vilket område?... det vet jag då rakt inte. Kanske författare. Fast det var ju det också att jag håller på att förlora min svenska, så jag vet inte om jag kan bli det heller. Tack och lov för datorernas stavningskontroll............"
Och så blev det, typ. Arbetskraftig och författare (om man nu får kalla sig det efter bara en bok) (men jag har ju skrivit till flera böcker än en, så kanske det räknas).
Det är väldigt kul att läsa de gamla funderingarna med facit på hand. Nu vet jag ju hur det gick. Det gick bra.
Kommer du ihåg talet du hade tänkt hålla på deras bröllop? "När ni gifter er känns det inte som att jag förlorar en flickvän, utan snarare som att jag får en pojkvän."
SvaraRadera