Tuppen har mognat till att bli hönshusets herre. Äntligen, tyckte vi först. När det kommer en katt, till exempel, är det numera Algot och inte Prippi som kacklar och varnar. När Algot under någon av turerna ute på gården springer in i hönshuset efter att ha kollat in omgivningarna följer hönorna med. Utom Prippi som varit i hönsgården hela tiden och ruvat, förstås. Och utom Milla som också helst håller sig hemma.
Men det medförde en nackdel också. Algot har börjat gala. Klockan fem. På morgonen.
I natt vaknade både jag, Caj och Saija när han satt igång. Han höll på 45 minuter och jag trodde jag skulle bli galen ända tills jag råkade få tag i öronpropparna.
Nu har jag försökt snickra ihop en vägg av en mörkläggningsgardin och två brädbitar för att hålla ljuset ute från den delen av hönshuset som har tak och väggar (utom åt ett håll då, och det är där mörkläggningsgardinen hänger). Jag tror att Martin Timell och Remontti-Reiska skulle skratta ihjäl sig åt min konstruktion. Men om den fungerar (tvivelaktigt) är det jag som skrattar sist.
oj, är de normalt att tuppar håller på att gala så länge som i 45 minuter eller är det bara Algot som gone crazy?
SvaraRaderaHoppas mörkläggningsarrangemanget funkar!
Har ingen aning. Tycker det är absurt.
SvaraRaderaJag vaknade för övrigt av tuppen i morse också. Men först klockan åtta. Med andra ord fungerade min gardin! Trots att det var soligt! Imorgon blir det mulet, så då går det kanske ännu bättre :)
Höns och en tupp... Det var inte illa!
SvaraRaderaSka man ha höns kan man löpa linan ut, tyckte vi. Och med den nya gardinen går det riktigt bra!
SvaraRadera