Det är faktiskt sant!

Idun är inne i en fantastisk ålder just nu. Trots att hon gör helt knäppa grejer var femte minut är hon så gullig när hon gör dem att man smälter. Sättet hon använder orden på. Det enorma ordförrådet som låter så näpet uttalat med hennes röst. Minerna.

Igår, vid två tillfällen gjorde hon exakt samma sak: Spände läpparna, blåste så ett väldigt tyst, men med god vilja vagt vinande ljud uppstod, spärrade sedan upp ögonen (så de blev ännu rundare än förr), drog efter andan och utbrast: Mamma! Va?! Jag kunde nästan vissla! Det är faktiskt sant!

Några veckor gammal bild. Men så här ser hon ut, vår minsting.