Ibland får jag en kalldusch och inser att JAG faktiskt är HÄR och NU. Allt flyter på och så plötsligt väller den där välbekanta insikten in och jag blir så förvånad över att tillvaron faktiskt är sån här, på riktigt. Att just det här är mitt liv, min verklighet. Att personen jag ser i spegeln är jag. Att den som pratar och säger saker är jag.
Det låter ju förstås självklart nu när jag skriver det, men jag är rätt säker på att jag inte är den enda som ibland drabbas av en sån här distans och samtidig närhet till livet, som gör att jag plötsligt på något sätt kan iaktta och analysera det som sker medan det händer. Men bara på ett känslomässigt plan, så fort jag tittar alltför noga försvinner förnimmelsen.
(Ni ser, det går inte att förklara på ett vettigt sätt. Nån som vet vad jag pratar om? Hallå..? Hallå?)
Ja!
SvaraRaderaKänns igen! Mycket underlig känsla, och nej, det går inte att beskriva :)
SvaraRaderaFast tydligen lite ändå eftersom ni fattade vad jag menade :D
RaderaExakt så!
SvaraRaderaEn liten mind fu**. Samtliga atomer i din kropp byts ut på en period kring tio år. Du är alltså en helt annan person än du var för tio år sedan. Man kan därmed fråga sig, "vem är jag egentligen?"
SvaraRaderaFast det där ser jag bara som ett tydligt bevis på att själen och personen är något som existerar oberoende av kroppen...
RaderaIgenkänning!
SvaraRaderaBra att vi är fler!
RaderaJust så där känns det ibland. Fint beskrivet.
SvaraRaderaJag blir ibland chockad när jag inser att jag är vuxen. Stannar plötsligt upp och är lite förundrad över att jag själv får bestämma över allt. Chocken & insikten! :o
SvaraRaderaFast det är fint det där att få bestämma över allt. DET älskar jag :D
Radera