The Hamster

Under ett av mina sista år i Åbo öppnades en bar som hette the Cow. Logon såg ut som en hamster. Vi lekte med tanken på att öppna en bar i grannlokalen, vi skulle kalla den The Hamster och ha en ko som logo. Ett invecklat practical joke. Det hade varit lustigt.

Jag ser ut som en hamster idag. Min visdomstand drogs ut ungefär klockan elva i förmiddags. Den satt hårt. Riktigt hårt. Det gjorde ont, det gör fortfarande ont, och jag ser ut som om jag har en pingisboll i ena kinden. Se bara själva (Fast jag har inget svar på vad som pågår med mitt hår. Det ser... Einsteinskt ut. Är det månne för att kompensera bortfallet av min visdom i käften? Jag medger att den här parentesen motsäger allt som skulle koppla ihop mig och Einstein. Visdomstandsskämt är så överanvända. Åtminstone i mitt huvud, just nu.) Jag proppar i mig värkmediciner och ligger och tar det lugnt. Sörplar lite soppa.

The Cow. Nej jag menar the Hamster.

Det största nederlaget var dock inte att tanden satt så hårt, utan att det var ett hål i den. ETT HÅL! Jag som har varit så väldigt stolt över mina hålfria tänder, inte en enda gång i hela mitt liv har jag haft hål i tänderna hittills, men nu är den eran förbi.
Visserligen sa tandläkaren att det bara är hon, tandskötaren och jag som vet om det. (Hon anade nog inte att jag skulle blogga om saken.)
Visserligen var det oundvikligt eftersom tanden var delvis övertäckt av tandkött, det var där, under, som hålet hade uppstått.
Visserligen är tanden utdragen och jag har inga andra hål i resten av garnityret. Men jag kan inte mera ärligt påstå att jag aldrig har haft hål i tänderna. För det har jag.

Nu måste jag hitta en ny och originell (och i likhet med hålfriheten helt oförtjänt) fysisk egenskap att i hemlighet brösta mig över. Kanske den där nionde tanden som gömmer sig i mitt tandkött?