Lyckotanden

Vi åkte till villan en natt, installerade äntligen en taklampa i vessan (vi har levt fem år i toalettmörker, eller i alla fall bara i skenet av en liten bordslampa. Det har gått över förväntan), målade om i sovrummet och i trappan och fortsatte beta oss fram genom ett sällsynt kaos här hemma. Det är så ofantligt mycket som inte har någon plats, för vi har prioriterat bort en hel del förvaring. Jag ser fram emot att en ordning skall infinna sig. Men jag vet att det inte händer av sig själv, så jag fortsätter att plocka och sortera. Orsaken till kaoset är att Caj och Vicci har isolerat vår lilla (6m2) kallvind. Om vi orkar skall vi måla och inreda den till ett eget rum åt Idun. Den passar henne perfekt i storlek. Visioner finns men orken börjar tryta.

Efter en mycket lugn första halva av året hände något i juli. Motsatsen till allt hittills, tror jag. Varje julivecka har varit ett färgglatt stressbrus, massor med saker att genomföra och nu är jag trött. Det var manusdeadline, det var gammaldagstorg, det var extratjockt jubileumsnummer av tidningen, det var tygtryckskurs, det var föredrag och det var gäster som vällde in från när och fjärran. (Alla lika välkomna!) Några grejer till, sen skall jag operera bort en visdomstand och sova. Det skall bli så skönt. Jag längtar förstås inte efter smärtan, men jag ser fram emot att få dra mig tillbaka några dagar, ligga under täcket och sörpla soppa eller vad man nu gör som visdomstandskonvalescent.

Något intressant hände för övrigt i samband med tandkontrollen inför visdomstandsoperationen. Det upptäcktes att jag har en extra tand, en nionde, som ligger gömd i tandköttet längst bak i munnen. Tandläkaren som ringde upp och berättade om fyndet var uppspelt och lät förstå att det här är mycket ovanligt. Haha. Det är ännu oklart vad jag skall göra med tanden. Förmodligen kommer den aldrig att se dagens ljus. Gör den det kunde jag kanske sälja den som lyckoamulett på ebay.