Ett klassiskt snitt

Jag håller på att bli riktigt förtjust i Scrivener. Det passar utmärkt för att reda upp mina trassliga anteckningar, förvara beskrivningar av nyckelobjekt i handlingen, anteckna trådar som behöver tas upp senare, skapa texter om personernas särdrag och annat som jag hittills har spritt ut i olika dokument som glömts bort eller funnits i dubbla, osynkroniserade kopior.

Nu låter det som om jag har massor med skrivet material som behöver ordnas och klassificeras. Haha. Så effektiv är jag faktiskt inte. Men (en illusion av) ordning ger inspiration och motivation att fylla alla de där mapparna med info. Och sortera det som redan finns. Så kanske det blir några böcker med tiden. Jag undrar fortfarande när man börjar identifiera sig med termen författare. Jag gör det inte, inte än. Efter nästa bok, kanske?


Nästa vecka kör vi igång med ett nytt nummer av DT igen (finns det något ni vill att vi skriver om, meddela gärna! Alla tips begrundas allvarligt!) Mitt liv går i kraftiga vågor, antingen är det så lugnt att jag utan att besvära någon annan kan ta ledigt från jobbet för att bli frisk från en infektion, eller så jobbar jag med tidning, bokmanus och beställningar samtidigt.

Jag trivs rätt bra så här, ändå. Hellre det än nio till fem, tror jag. Fast vad vet jag, jag tror inte att jag någonsin har jobbat nio till fem. Konstigt nog. Till och med mina tidigaste sommarjobb har nästan alltid erbjudit mig underliga skift eller intensiva vecka-vecka-arrangemang.

Utom när jag jobbade på modebutik en sommar. Och svängde mig med termer som "ja, det här är ju ett klassiskt snitt" och "det här är ett plagg som är lätt att skölja upp". Haha. Min familj skrattar än idag åt min modeterminologi. Nå, jag levde mig i alla fall in i rollen som klädförsäljerska.