Lyckan och smärtan

Idag fick jag ett efterlängtat mail från förlaget. Med stirrig blick och svettiga fingrar samlade jag mig innan jag vågade läsa.

Domen: mitt manus behöver förtydligas lite på vissa ställen, men sen, sen är det klart. Det är inte frågan om stora ändringar, någon mening här, en bisats där, skrev redaktören. Småsaker alltså, jämfört med tidigare. Ett par genomarbetningar till, men ändå, jag anar slutet! O, ljuvligheter!

(Och nu började jag på allvar överväga att åka på Schildts & Söderströms höstfest. Speciellt som Maria antydde (okej, hon skrev det rakt ut) att det är årets höjdpunkt. Det kanske man inte skall missa? Sara?)

Vi firade med potatis och grönsaker ur landet, en fisk som Caj har dragit upp... och därefter ett sällsynt illvilligt anfall av magkatarr (jag hade glömt att medicinera mig idag och min mage är antagligen helt trasig av all värkmedicin jag har ätit på sista tiden, så den fick spunk av den delikata, stekta gäddan). Det är rätt motsägelsefullt att vara riktigt riktigt glad, samtidigt som man har riktigt, riktigt ont i magen.