Mia uppmanade sina flitigaste läsare att skriva åtta saker om jaget, och eftersom jag är en flitig läsare av hennes blogg känner jag mig utpekad och uppmanad. Många av er vet mycket om mig redan, men kanske jag lyckas överraska någon. Med en sak, åtminstone. Annars får jag nog sluta blogga. Det är ju ingen vits att blogga när man har sagt allt.
1. Ibland leker jag med tanken på att föreslå att vi gör DT till ett band istället. Jag kan sjunga, Nicken är sjukt duktig på att spela piano och Anders är en gitarrguru av rang. Men jag tror inte att det är ekonomiskt hållbart. Inte det minsta. Och man kan ju inte ha ett band som heter DT Magasin heller.
2. Jag är imponerad över att Caj aldrig blir irriterad över att jag tillbringar så mycket av min vakna tid med näsan i en bok (eller i en läsplatta). Det är en bonus jag inte hade vågade räkna med när vi träffades. För han blir faktiskt aldrig irriterad. Istället kallar han mig kärleksfullt för "läsarn" och sysslar med annat, som att laga mat. Jag älskar honom.
3. Jag har en svaghet för böcker med romantiskt upplägg. I verkligheten skyr jag till exempel fåniga raggningsrepliker som pesten, men när man får det (nå, inte fåniga raggningsrepliker, men hela det där förutsägbara upplägget när två personer träffas) att fungera i text kan det vara både bra och nervkittlande.
4. Mina trädgårdsland blir sällan prunkande härligheter eftersom jag glömmer bort dem halvvägs in i sommaren. Det händer varje år. En gång i mitt liv har jag kommit ihåg att binda upp bönor och ärter, och det var inte i år. Inte i fjol heller.
5. Jag avskyr att vara med i kommittéer.
6. Jag har inte lämnat vårt hem på en vecka och tycker det är helt underbart. Jag längtar ingenstans och är lite förvånad över att husets fyra väggar inte känns kvävande. Men nej. Jag bara njuter.
7. I min ungdom ledde jag en grupp i barngymnastik. Jag vet. Det är knappt så jag kan tro det själv. Jag undrar fortfarande hur många gymnasters lysande karriär jag har förstört genom att bara leka björnen sover och vem är rädd för Svarteman (och vad är det för en rasistisk lek, egentligen?).
8. När jag gick i ettan ville jag bli antingen präst eller flygvärdinna. Senare ändrade jag mig och ville bli missionär eller veterinär. I högstadiet bestämde jag mig för att bli teckningslärare. Sist och slutligen blev jag formgivare och författare. Och jag är mycket nöjd.
Skriv åtta saker om dig själv i kommentarsfältet eller på din blogg (meddela i så fall att du har gjort det så jag får läsa). Då blir jag glad!
DT magasin är ju ett suveränt bandnamn! Lovar att komma på keikka!
SvaraRaderaOch gissa om jag ställer upp på utmaningen. :)
Jag meddelar när vi har keikka (jag tror inte att någon annan i bandet, eh, på redaktionen är medveten om mina hemliga planer. Schysst att outa dem på nätet, eller hur?)
RaderaJag bevakar din blogg med min hökblick. Ser fram emot åtta spännande fakta (faktum? fakti?)
Under ett skolarbete i gymnasiet tror jag vi kom fram till att "svarteman" är en pestlek. Det skulle alltså syfta mer på svarta döden än på någons hudfärg. När jag återger det nu undrar jag vad vi hade för källor egentligen. (Jag håller med om att det är ett märkligt namn. Tanken slår mig att det däremot hade varit rimligt att leka "vem är rädd för vite man?" i kolonierna.
SvaraRaderaU.J.
Aha, nå det är ju trevligare (på något makabert sätt).
RaderaJag trodde alltid att Svarteman var en sotare och förstod inte varför han var farlig.
RaderaDen här listan var högst informerande. Jag hade ingen aning om att du hade sådär religiösa framtidsplaner som barn. Sen är jag mycket förundrad över #6. Vi verkar ha fått helt olika gener på den punkten.
SvaraRaderaJag fick veta om de religiösa inslagen av mina planer via min lågstadielärare Myrtel och via fammo. De är trots allt bara en bråkdel av allt jag planerade. Jag hade ju tänkt medverka i Riverdance också.
RaderaJag kommer gärna och lyssnar på DT Magasin. Det är ju också ett intressant val bland dina yrken, från flyg-präst via missionerande veterinär till bandmedlem. Och ursäkta att jag ignorerar författarskapet, men jag betraktar det som inkluderat i samtliga yrken eftersom kombinationerna ger anledning att komma med en del förklaringar. Dina memoarer. Wow.
SvaraRaderaVälkommen, jag meddelar när vi har keikka! Kanske lagom till min femtioårsfest (brukar man inte köra dylika program då?)
RaderaJag fick ett infall och lyckade skrapa ihop åtta inte så kända (och möjligen inte heller så intressanta) fakta.
SvaraRaderahttp://101ord.blogspot.se/2012/08/8-saker-om-jaget.html
U.J.
Bra! Jag läser!
RaderaDet här skall jag minsann göra! Förutsatt att jag kommer på åtta saker om mig själv.
SvaraRaderaNu skall jag kolla om du lyckades hitta åtta saker.
Radera1. Gör det här för att jag funderat mycket på Jaget de senaste veckorna. Alltså inte på mig själv, utan på Jaget, som begrepp. Men jag kan använda mig själv som exempel. I de sju övriga punkterna.
SvaraRadera2. Jag har alltid haft svårt för att beskriva mig själv, i tre ord till exempel. Säger jag "Harmonisk, vidsynt och aktiv" blir jag tvärt påmind om att det var "Kaotisk, cynisk och passiv" jag också var. Tycker också det känns underligt att bli beskriven av andra. För personlighet. Vad är det? När allt kommer omkring. Inte samma sak som Jaget i alla fall. Och något väldigt definitivt.
3. Bäst har jag lyckats beskriva Jaget i min novell Blåbärspajen, som jag skrev när jag var 7. Den handlar om Mig, som älskar blåbärspaj. Men en dag "när jag skulle ha blåbärspaj", så började jag bara gråta. "Tänk, om du har en hjärna. Jag GRÄT när jag skulle ha blåbärspaj!"
Ja. Det känns så äkta att få förfäras över sitt eget inkonsekventa jag på det viset.
4. Fast egentligen tror jag ju inte att själva Jaget är inkonsekvent. Istället tror jag att det lurar i bakgrunden. Bevakande, stilla och ytterst konsekvent. Det går sällan med i stora känslor, utan det tittar på: "Jaha. Nu reagerar du sådär. Intressant. Lev ut du bara. Jag väntar här. Det är vad det är."
5. Möjligtvis hänger Jaget med då jag sover. Ett konkret bevis på att Jaget åtminstone är "nåt annat än resten av mig" fick jag genom en enkel tankegång en gång: Vaknade mitt i natten, svettig, törstig och med hjärtat ultrasnabbt dunkande - och tänkte, utan att ens öppna ögonen: "Vad fräckt av mig. Att först dricka för mycket vin och sen bara somna och låta kroppen sköta konsekvenserna hela natten utan att jag själv behöver ta del. Kroppen sliter på och jag sover." I all sin naturlighet öppnade det här upp för att kroppen är en sak och Jaget en annan. Utan tvivel.
6. Tror att alla självutlämnande människor och berättelser uttrycker samma längtan, i ett sant och öppet tillstånd att verkligen ta tillvara på. "Nu visar jag vem jag faktiskt är med alla mina skavanker och så börjar allting röra på sig så att vi kan gå vidare och komma fram till att ingenting var så farligt, egentligen, när det kom till kritan." SYND bara att de här tillfällena oftast tas emot av människor/lyssnare/läsare/åskådare som är så måna om att bevara sina egna personligheter och sin egen berättelse att alla dessa skavanker som någon delgivit i ett heligt, öppet ögonblick genast stigmatiseras. Felicia är den för evigt olyckliga dottern, Ann den sensuella självmörderskan. Inget går vidare, allt stelnar, folk sluter sig, vågar inte berätta, förmår inte lyssna öppet och stänger in Jaget som ju alla då kanske egentligen längtar till.
7. Jaget som jag tänker på verkar alltså verka i symbios. Ingå i nåt större. Med konst, med drömmarna, med Gud. Det kanske vill ingå i kollektivet också, på något plan. (Men på många andra plan är ju kollektivet också mysko, manipulerande och fösande farligt och viljelöst eller rentav illvilligt.)
Forts.
Hanna K
3000 tecken! Jag kollade just. Där går tydligen gränsen.
RaderaJag älskar din blåbärspajsberättelse.
Kropp och jag tror jag också är två helt skilda saker.
Kloka tankar och skrifter.
Tack för idag!
Hej! 3000 i denna kommentar eller sammanlagt? Nummer 8 kommer ju skilt. Räkna på... Då jag jobbade på tidning kunde 5000 tecken kännas väldigt långt. Godnatt och tack själv!
Radera
SvaraRadera8. Filosofer som tänkt så det knakat på Schrödingers Katt-experimentet ställer frågan: När övergår något från att vara Både Och - eller 50/50 - till att plötsligt bli Antingen Eller? Och varför måste det bli Antingen Eller? Det är en intressant fråga, speciellt då svaret tycks kunna vara: "Då någon observerar det." Så... Mitt jag skulle i princip kunna vara ett sammelsurium av alla egenskaper, möjligheter och icke-möjligheter, ända tills någon observerar det och definierar det som Antingen Eller. Antingen Eller - många gånger om. Och den som observerar det är väl Antingen Jag Eller någon annan. Inte så konstigt att jag inte vill få min personlighet beskriven av någon annan! Och inte så underligt att världen kryllar av berättelser där folk bestämmer exakt hur de vill bli observerade av andra. Berättelser där folk observerar sig själva med sina ögon och sprider ut det man vill se där till så många som möjligt - innan någon annan hinner före med sina hotfulla ögon. Ska man observeras och definieras som Antingen Eller vill man ju såklart göra det själv.
Men... o-observerat gömmer sig Jaget där inne, betraktande, icke-dömande, i symbios med Både Och. Tror jag!
Ja. Det var åtta saker om jaget :)
Hanna K