30 juli 2012

Pieksämäkiläger

Jag slank ut från internet ett tag.
Riktigt skönt, faktiskt.
Min frånvaro beror på att jag åkte på familjeläger i Pieksämäki med mina barn, min mamma och min moster. Jag har hållit tygtryckskurs, barnen har fått nya kompisar och har gått på sina egna klubbar och jag har legat och pratat och fnissat med mamma och Vivan långt in på nätterna.

Lägret ordnas av Kyrkans Ungdom och har funnits så länge jag kan minnas. Jag brukade alltid åka dit när jag var barn och tonåring, så trots att jag haft uppehåll i tretton år var det här mitt sextonde läger.

Eftersom jag inte är särskilt kyrkligt aktiv längre tänkte jag att jag kanske skulle känna mig utanför och malplacerad, men som tur gick det inte alls så.  Jag deltog i precis så mycket program jag hade lust med, varken mer eller mindre. Ingen försökte övertyga mig att jag måste tro och tänka precis lika som dem. Och hela lägret genomsyrades av en alldeles speciell välvilja och hjälpsamhet som gjorde mig så glad. Jag fick träffa Amanda och Elina i verkligheten (båda var lika trevliga som jag föreställt mig) och kursen blev riktigt lyckad, deltagarna var påhittiga och produktiva och åkte hem med en massa fint de hade gjort. Att serveras mat fem gånger om dagen är dessutom ett stort plus.

Ja, jag har haft en riktigt skön vecka. Snart skall jag svara på de kommentarer som ploppat in medan jag varit borta. Men nu skall jag läsa lite i boken jag har på gång.

15 kommentarer:

  1. Det är skönt att kunna umgås med personer som är mycket kyrkligt aktiva utan att man måste känna press på att tro, tycka och tänka.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror nog att den välvilja och den omsorg som mötte mig sade väldigt mycket mer än en massa måsten och dogmer, jo. Vet inte egentligen varifrån min rädsla över att inte passa in kom, antagligen från mitt eget fyrkantiga tänkande när jag var tonåring.

      Radera
    2. Tycker du inte det är mer tragiskt att du efter många år i kyrkan fått en sån fördomsfull syn på kyrkan och dess medlemmar att du utgår från att du kommer att bli pressad att tro och tänka lika som "dem". Var har du fått allt detta ifrån, låter ju som världens äldsta klyschor....

      Radera
    3. ....det här var ju saker man brottades med i tonåren som aktiv i kyrkan när det mesta var svartvitt. Men med åren så har väl allt som heter de och vi suddats bort, eller? Annars finns ju det fyrkantiga tänkandet kvar. Free your mind gäller nog för oss alla, både som kyrkligt aktiva och icke kyrkligt aktiva. Är bara så trött på att det tycks finnas en sån gränsdragning överhuvudtaget ännu idag. We are all ONE, som Bono sjunger.

      Radera
    4. Min rädsla för att känna mig utanför (inte alltså att ANDRA skall få mig att känna mig utanför utan att JAG helt enkelt skall känna mig för annorlunda) bottnar antagligen i att jag senast jag var på detta läger VAR tonåring, med ett mycket svartvitt och fyrkantigt sätt att tänka. Skillnaden mellan den jag var då och den jag är nu är väldigt stor, och eftersom jag passade in då tänkte jag att jag kanske inte skulle göra det nu. Jag har ingen aning om hur det är idag, men jag vet mycket väl hur fyrkantig jag själv, personligen, kunde vara som tonåring. Alla tonåringar, både kristna och ickekristna, har bestämda, svartvita åsikter om olika saker som engagerar dem.

      Mina betänkligheter förekom för övrigt inte på ett intellektuellt plan, jag vet nog att folk i vuxen ålder för det mesta kan hålla sansade diskussioner, det var snarare frågan om en känsla, som bottnade i mina erfarenheter från tonåren.

      (ps. noterade du inget av det positiva jag skrev om välviljan och den goda stämningen på lägret? Läs igen i så fall. Det var en mycket positiv upplevelse.)

      Radera
    5. Naturligtvis läste jag om det positiva, och det är ju jättetrevligt att ni trivdes. Men precis som du har förändrats mycket sedan tonåren (enligt dig själv i alla fall...:)....så måste man väl utgå från att även andra gjort det, eller?

      Det är mer de gamla klyschorna att man måste tro som alla andra, press, osv...var det faktiskt överlag så där hemskt ute i församlingarna, inte i Jeppis i alla fall.

      Radera
    6. Vad menar du att har varit hemskt ute i församlingarna? Det enda jag skrev var "Ingen försökte övertyga mig att jag måste tro och tänka precis lika som dem" (med precis i kursiv stil.) För så upplevde jag att det var i min ungdom, att man i diskussionerna gick in på detaljnivå och verkligen försökte vinna över folk till sitt eget läger. I övrigt har jag upplevt församlingen som ett positivt och tryggt sammanhang att vistas i.

      Radera
    7. Det är just det jag menar har varit "hemskt" eller vilket ord man nu skall använda, att någon nånsin skulle ha försökt "övertyga dig att tro och tänka precis som dem", som det tydligen kunde vara när du var yngre.

      Har inte upplevt det så, men oftast får man höra just de påståendena istället för det positiva trygga som du också nu nämner.

      Åsiktpåtryckningar förekommer ju förstås överallt, i politiska sammanhang speciellt.

      Radera
  2. Var det lika härlig stämning och fint väder som det var där "förr i världen"?/Johanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, både och! Fast det regnade också, och åskade. Har du funderat på att komma tillbaka? Barnen älskade det.

      Radera
    2. Ja, jag hade funderingar att åka med barnen. Men tiden i Finland räckte inte till i år.
      Kanske nästa år...

      Radera
  3. Jag tyckte också jättemycket om att vara på lägret! Och det var väldigt roligt att träffa Dig och dina nära och kära! Du var ännu finare än jag hade trott enligt bloggen ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, det var fint sagt. Hoppas vi får träffas flera gånger! kram

      Radera
  4. Nå hej igen. Världen slutar skaka när du är tillbaka.
    Tur. Verkligen tur att du syr upp lite (tyg)ugglor ur mossan inom det kyrkliga...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å vilket rim! Gillar. Och tack för att du får mig att känna mig så välkommen!

      Radera