 |
| Bild lånad härifrån |
Och då slog det mig, att det var DÄR, någonstans på Åbos gator, när jag såg en buss på kaffepaus, som idén om Patrik tog form. På något plan. För länge sedan.
Fantasin om att Kaffepaussi-bussen går till ett ställe där gamla människor sitter och dricker kaffe, och att det bara är pensionärer som känner till den där koden på skylten. Så uppenbar, men ändå så dold.
Sedan låg idén och puttrade i några år, och så träffade jag Joanna och så blev det en bok av det hela.
Jag läste förresten igenom mitt nya manus en gång i förrgår och fnissade högt flera gånger. Jag tror det blir bra. Om inte annat har jag i alla fall haft väldigt roligt åt mina egna idéer under processens gång.
Det kanske var hos mig, jag fotade i alla fall en. :)
SvaraRaderaJa men det är klart det var hos dig jag såg den! Jag kom bara ihåg bilden, men fick den inte placerad...
RaderaJag (eller möjligen min fru) har också tagit en sådan bild. I Jakobstad tror jag, eller möjligen Åbo. Jag trodde/tror att det står sådant på finska bussar alltid. (När det är rast alltså, inte så att det skulle vara paus konstant.)
SvaraRaderaApropå fiktiva pensionärer: Är du bekant med Widmark&Lidbecks barnboksserie "I elfte timmen"? Jag har nästan lyssnat färdigt på den första nu ("Tvättade pengar") och tycker att det är rätt charmigt.
Eftersom jag tycker ganska bra om Petter Lidbeck och tycker att Martin Widmark är bland de mest överskattade som finns i svensk barnlitteratur utgår jag från att PL gjort det bra (samspelet mellan pensionärerna, samtidsanknytningen, det utstuderade brottet) medan MW gjort det obra (det minst sagt omständiga sättet direktören transporterar sina pengar på, den platta bovkaraktäristiken) men jag kan givetvis ha fel om det.
Ifall du mot förmodan inte läst dem kan det vara värt en titt nästa gång du besöker ett bibliotek.
Ifall du tycker att ni är inne och trampar på samma område är det inget att vara ledsen för. Herrarna är inte så originella som de påstår i förlagsmaterialet. Redan Hans-Eric Hellberg brukade skriva om att barn och pensionärer borde hålla samman då de var två förtryckta grupper i samhället.
U.J.
Hej, har helt glömt bort att svara på kommentaren, förlåt! Jag har inte läst I elfte timmen, men skriver upp den på min läslista NU, genast. Tack för tipset! Jag tror att det är ganska logiskt att man parar ihop barn och pensionärer i litteraturen, de är ju de enda som har (eller hade, förr i världen i alla fall) tid. Och med den tiden kan man hitta på allt möjligt skoj!
Radera