På tal om lekar: Dagens har varit att Idun är en radiostyrd anka. Lovis har styrt henne med hjälp av tre små hålslagare på vilka hon tar tejpat fast etiketter med vad Idun gör när hon trycker på dem. Prata, Sveng och Thör (kör) står det på dem. (Ibland lade sig Idun platt på golvet och hävdade att hon var utan batteri, eller trasig, för att få lite variation i sysslorna.) Den lustigaste ank-funktionen, som hela leken inleddes med, fick vi bevittna ute på gården. Lovis hällde in vatten i Iduns mun ur en pipmugg. När Lovis sedan klappade Idun på baken böjde denna sig framåt som en fällkniv och sprutade ut vattnet på marken.
Annat: Lovis har blundat med jämna mellanrum för att titta på Laban och Labolina i sitt huvud. Ibland kollar hon upp något på internet, som också finns där bakom ögonlocken.
Jag säger det igen. Leken och fantasin är stora och viktiga saker.
Helt underbart! Vi brukar ta bussen till drömmarnas land och blundar för att resa till "en annan värld"
SvaraRaderaMen den radiostyrda ankan är nog bara bäst. Skrattade högt.
Våra ungar har en "restaurant" i en sandhög på backen där det händer mycket intressanta saker.
Tjuvtvillingar, mördare, friare och dårar är vanliga matgäster...
Tjuvtvillingar på restaurang! Alldeles ljuvligt. Och så kommer man ju att tänka på de egna lekarna. Jag lekte "Stockholms stall" i vårt stall. Grimskaftet på väggen utanför var en telefon dit en karaktär som hette Dåren brukade ringa och trakassera oss. Det var tider det.
RaderaHelt fantastiskt! Era barn är nog så fina och uppfinningsrika!!!
SvaraRaderaJa, det är de verkligen! Men det är nog de flesta barn, tror jag. På olika sätt.
Radera