Vi måsta fa ti Mosta

Det är konstigt hur snabbt tiden går här, fast vi mest gör riktigt vanliga saker. Diskar för hand. Lagar mat. Företar oss små utflykter. Läser. Sitter och stirrar. Det är riktigt skönt.

Vi börjar varje vardag med en oseriös och ganska rolig samling. Vi drar en ramsa där vi presenterar oss för varandra, sedan brukar Edda uppträda med något (oftast Pelle Pingvin), och sen tar vi en ramsa som går ut på att en i taget ramlar ut ur leken. Den som blir sist kvar får välja dagens sång som sjungs med det pipiga ackompanjemanget som kommer från Eddas sångbok. Sen går jag iväg till nåt café och skriver, och de andra har skola. Barnen har Caj som lärare. Edda går i dagis med Caj som dagisfarbror. (Hon har till och med dagistossorna med för att komma i rätt stämning.) Ett par, tre timmar senare kommer jag hem igen och på det sättet lunkar dagarna på i maklig takt.

I dag åkte vi till Mosta efter skolan (Edda har en ordvits: "jag sku måsta fa ti Mosta" går hon omkring och säger, sen fnissar hon) för att veckohandla. Marina hade gett tipset att handla i butiken Pama som ligger i den staden eftersom utbudet är enormt, de har allt. Dessutom får man tolv liter gratis vatten för varje 33 € man handlar för, vilket ju är en trevlig bonus med tanke på att kranvattnet är odrickbart och det går åt en hel del i en familj på fem.

Det ska regna, åska och blixtra i ett par dagar nu, så vi ville ha en del mat i lager så vi slipper köra. Vägarna är branta och hala och saknar avrinningssystem på de flesta ställen, och vår bil har ganska dåliga däck, så vi tar inga risker.

Under helgen har vi besökt en strand, simmat i medelhavet, hälsat på i ett rött vakttorn (tänkte förstås hela tiden på Marias Maresi när vi var där), varit till en fågelpark, åkt in till Valletta och tittat på allt möjligt och blivit utkörda ur en av världens mäktigaste kyrkor eftersom flickorna och jag inte hade axlarna täckta. Jag vet inte vad jag ska tycka om den saken. Klart att det är viktigt med anständighet, men å andra sidan: axlarna? Hm. Kanske en diskussion för en annan gång. Nu lite bilder.

St. Agatha's Tower, eller Red Tower som tronar på en kulle utanför Mellieha. 

I Valletta fick vi vara med om att man sköt i en kanon. Det roligaste med den saken var att en hispig turist skrek till när smällen kom, och Lovis lyckades filma det hela. Jag skrattade jättelänge åt turistens skräckslagna tjut.

Med den här utsikten satt jag och jobbade i fredags. Otroligt fint.

Vilka konstiga bilder. Kan inte hjälpas, klockan är 21.16 och jag MÅSTE gå och lägga mig så jag hinner sova jättemycket i natt också.