För några år sedan kändes det som om världen höll på att bli ett bättre ställe att bo på (som om det fanns några alternativ, hmpf). Obama blev omvald, Pekka Haavisto blev nästan president, fler och fler tog ställning för jämställdhet, för jämlikhet, mot rasism och fick upp ögonen för miljöfrågor.
Men sen sket det sig.
Plötsligt befann sig Sannfinländarna i regeringen, rasister fick härja fritt utan att regeringen kom med något klart, officiellt fördömande, Migri började utvisa en massa människor till riktigt osäkra förhållanden, England röstade FÖR Brexit och Trump och Hillary Clinton är de enda två alternativen i presidentvalet som pågår precis just nu.
Jag tycker att USAs valsystem är jättekomplicerat. I dag fick jag veta att Al Gore hade fler röster än George W Bush då det begav sig, men att själva systemet är uppbyggt så att rösterna inte är likvärdiga, utan att en massa andra faktorer spelar in när rösterna sedan räknas ihop. (Jag känner mig nästan lite dum eftersom jag faktiskt har försökt att begripa hur det funkar, men det är ett så konstigt och ologiskt system att jag fortfarande inte riktigt fattar.) I alla fall. I natt får vi veta om världen har gått itu eller inte. För så känns det lite, om Trump vinner vet jag ingenting längre. Klart att det (kanske) inte påverkar mig särskilt mycket, men otryggt känns det. Clinton är i alla fall en erfaren politiker som inte verkar oberäknelig eller omoralisk, medan Trump är en clown som säger vad som helst, uppviglar till våld och hat och ljuger i medeltal var tredje minut (nån hade kollat).
I morgon vet vi om världen gick under eller inte. Medan jag väntar ska jag äta ett kex. Och kanske kolla på det här roliga/beklämmande klippet en gång till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar