Halvtid

Och vips så har halva vår tid här på Malta gått. Det tog minsann inte länge!

I eftermiddags frågade Marina och Faycal om vi ville komma på kvällspromenad med dem, vi sa genast ja, så klart. Det var både skönt och välbehövligt att komma ut. Vi promenerade längs Saint Paul's Bay där Paulus förliste när han var på väg till Rom. Här har utlovats åskväder hela dagen, men det befann sig en bra bit bort, vi beundrade blixtarna och de mörka molnen på avstånd. Ett vackert skådespel.

Det slog mig att man sällan ser riktigt långt i Finland. Nog om man åker till havet (vilket förklarar Jakobstadsbornas fascination för Fäboda), men så där i övrigt kommer skogen emot nästan direkt. Här ser man långt, ofta. Det är så kargt, kuperat och havet syns nästan överallt där vi rör oss. Det är vilsamt för ögonen och själen. Jag tror man oftare borde nolla sig genom att titta ut över ... något tomt. (Det märks att jag är författare, va? Haha.)

I övrigt pågår något slags konstig osynk inom familjen just nu. Barnen kivas. Edda är arg på alla och försöker bestämma hur vi ska bete oss, hon har kanske lite tråkigt här när barnen går i Cajs skola och jag jobbar. Caj och jag är jättetrötta fast vi sover mer än någonsin. Jag har skrivit klart läsebokens första version och är lite rådvill, ska jag dyka in i något av de andra projekten direkt eller borde jag ha en paus av något slag? Medan jag funderar fyller jag i stipendieansökningar och svarar på författarbokningar. Och äter en massa gott, jag sitter på ett café och skriver och täcks inte sitta där hur länge som helst på samma tekopp.

I går började jag läsa första Harry Potter-boken högt för Idun. I kväll låg alla och lyssnade, till och med Edda (fast hon var mest intresserad av att försöka putta in sitt huvud mellan mig och boken, så hon fick kanske inte ut riktigt lika mycket av lässtunden som vi andra). Det är så länge sedan jag har läst Harry Potter och de vises sten att jag har glömt bort detaljerna, nu är jag riktigt nyfiken på alla småsaker jag inte har upplevt sedan jag läste boken sist. (Det här är gissningsvis fjärde gången jag läser den.)

Det är intressant: så fort vi samlas kring en bok blir stämningen annorlunda. Alla går in i en annan värld, tillsammans. Högläsning är verkligen ett bra sätt att vända en hysterisk stämning till något lugnare, åtminstone hos oss.

Så här fint åskmoln såg vi i går. (Caj fotade.)