3 januari 2014

Sura ögon

Den här fredagen började redan nån gång före klockan 05.00 för min del, eftersom Edda tyckte att hon sovit färdigt. Jag är så extremt trött (det första jag sa åt Caj i morse var att det kändes som om nån hade gnidit in mina ögonvitor med citroner, och så känns det fortfarande) och vetskapen om att det kanske fortsätter så här i flera månader gör mig väldigt skakig och matt.


För att inte bara vältra mig i mitt elände stoppade jag Edda i bilen och styrde kosan mot Vörå-Teneriffa, där Marica hade ställt till med en läcker brunch. Det är så fint där Marica bor, kullar och sandstrand och höga, mäktiga träd. Det är faktiskt så man inte fattar att man är i Österbotten. Men det är man. Dessutom hade de renoverat sitt kök sen jag var där sist. Maricas blogg ligger nere för tillfället, harkel harkel, så jag kan inte länka, men tro mig, det är mycket stiligt!

Linn kom också dit med Matheo och Milea (det var roligt att få uppleva barnen i 3D eftersom jag oftast ser dem på bloggbilder) och vi åt och pratade i flera timmar. Det var så skönt att få umgås med trevliga och vettiga människor kring ämnen som "smuts i hemmet" eller "terrordåd och knark". (Vänligen notera att jag har rubriksatt vårt samtal i efterhand). Tänk vad roligt att jag får känna dem. Tack för idag, ni är fina!

Edda umgås genom att sitta i famnar och gosa med frisyer.

Sen körde vi hem tillbaka, Edda fortsatte att vara trött utan att få sömn, efter en timmes kämpande lyckades Caj få henne att sova en stund, sen var hon vaken igen och nu sitter jag här och fryser och nyser (jag har en förkylning på gång) och har just genomlidit en två timmar lång nattning av denna redan legendariskt sömnlösa unga dam. Eftersom hon har lärt sig att ställa sig upp i sin säng kan vi inte lämna henne ensam, i princip kommer hon när som helst på hur hon skall göra för att klättra från sin säng till vår och därifrån är fallet högt.

(Nu blir jag plötsligt väldigt full i skratt när jag tittar på bilden ovan. Linn är helt kamouflerad och ser ut som om hon kikar ut ur soffans inre ELLER bara visar ett fagert anlete eftersom resten av hennes kropp är ett med kosmos. Haha. Okej. Jag är trött. Godnatt!)

2 kommentarer:

  1. HAHAHA, jag är integrerad i en soffa, SÅ FESTLIGT!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är det ultimata beviset på hur hemma vi kände oss!

      Radera