18 april 2013

Hur mycket är normalt?

Idag har jag återgått till mitt flegmatiska säng-liv. Det verkar vara ganska nödvändigt: jag vaknade klockan fem i morse och hade sammandragningar med femton minuters mellanrum i ett par timmar. Konstigt. De gjorde inte ett dugg ont, det brukar de inte, men är det inte lite väl tidigt att ha så pass regelbundna sammandragningar? Det har fortsatt så här längs med hela dagen, från och till. Jag får sammandragningar så fort jag rör mig. Och ofta också när jag inte gör det.

Hur mycket är ofarligt när man är i vecka 33? Do tell!

Min största oro (utöver att bebin skall komma för tidigt, att den skall komma ut före vi hinner till BB eller att den inte snart börjar inse att den har huvudet åt fel håll) är att jag blir tvungen att börja med nitroplåster igen. När jag väntade Idun fick jag gå med dessa förhatliga små lappar på magen under en dryg månad på grund av precis samma symptom: smärtfria men ständigt återkommande sammandragningar som i och för sig gjorde förlossningen snabb och smidig men som också gjorde att förlossningen antagligen pågick väldigt länge utan att jag visste om det och att Idun föddes nästan två veckor tidigare än beräknat. Jag fick grym huvudvärk av dem. Det är inte ett högt pris att betala för att hon fick stanna i magen lite längre, men jag önskar SÅ att jag skulle slippa dem den här gången.

Fast allt kan ju gå som smort också. I bästa fall händer inget annat än att jag att har världens mest vältränande livmoder när det blir dags för förlossning.

13 kommentarer:

  1. Ingen aning. Men jag sku aldrig chansa. Vara sjukt försiktig. Telefonterrorisera läkare i tid och otid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kollas upp och är uppmärksam. Och tillbringar mitt liv i horisontalläge för det mesta. Det är tråkigt, men funkar i alla fall eftersom bebin fortfarande ligger kvar i magen.

      Radera
  2. Gå på känsla, om det känns oroväckande så kolla upp. Jag hade massor med sammandragningar med andra ända från vecka 20 och värpte ändå först i vecka 42.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det måste ha varit grymt frustrerande! (Fast roligt när hon kom till sist!)

      Radera
  3. Jo precis, håller med Pia om att gå på känsla. Lycka till och hoppas du får vara utan plåster!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hoppas också jag slipper plåstren. Tror jag klarar mig utan.

      Radera
  4. Min första vände sig aldrig, vilket resulterade i ett kejsarsnitt. Även min andra tänkte aldrig svänga sig, men jag tänkte 'Nu jäklar' och testade ett knep som jag hört. Höggravid ställde jag mig att stå på huvudet. Och några timmar senare, bloing! Bebisen svängde sig! Ja, det kan inte ha varit slumpen...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, det måste ha varit en härlig syn med höggravid kvinna som står på huvudet. Det kan inte ha varit det lättaste att åstadkomma, inte för att jag varit höggravid någon gång men jag har fått uppfattningen om att det inte är det allra smidigaste tillståndet man kan vara i :)

      Radera
    2. Det visade sig att bebin vänder sig några gånger i dygnet än, så det verkar inte vara nån fara (än. Det beror förstås på vartåt huvudet pekar sen när den fixerar sig). En kväll kände jag tydligt hur det hickade långt nere i bäckenet, jag var så lättad och glad. Och följande morgon vaknade jag av ett ihärdigt hickande precis under hjärtat. Då hade bebisen alltså snurrat runt helt och hållet igen.

      Men jag skall verkligen ta till mig ditt knep. Om inte annat så för att det verkar som en intressant utmaning att ställa sig på huvudet som höggravid :)

      Radera
  5. Gulle malin. Jag blir helt mammigt mummoig och hysterisk när jag läser det här.
    Skulle föra dej på koll, ja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förde mig på koll. Jag blir lite varm i hjärtat av din omsorg!

      Radera
  6. Känner igen mig, får sammandragningar så fort jag rör mig (v29). Sitta och ligga går bra. Har fött en vid lämplig tid och två barn för tidigt. Gör mitt allt för att inte behöva göra om det. Kämpa på ännu i fyra veckor och ta det försiktigt! Det kan kännas länge men är definitivt värt priset. Lycka Till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och på något sätt tröstande att höra att vi är fler i samma sits. Hoppas din bebis också hålls i magen tills den är redo att möta världen! Lycka till!

      Radera