Precis när vi hade ätit morgonmål knackade det på fönstret. Ett av grannbarnen undrade om Lovis och Idun kunde komma ut och leka. "Vi har ju det där uppdraget" sa hon och Idun (som öppnat dörren) spärrade upp ögonen och sa "JA! Just det" sen ropade hon "Lovis, kom, vi har ju det där uppdraget" varpå Lovis, lika entusiastiskt svarade "ja just det ja" och bullrade nedför trapporna.
Sen hoppade de i ytterkläderna och försvann.
Och så där har det fortsatt längs med dagen. De har kommit in för att äta lite och försvunnit ut igen. En stund senare har de stuckit sig in för att meddela vart de tar vägen härnäst och vips, så är de borta. (det är det som är regeln, de måste meddela hos vem de leker så vi vet vems föräldrar vi ska ringa sen när det är dags för nästa måltid ifall det inte hörs när vi ropar från trappan.) Det är smällande dörrar, våta vantar och cykelhjälmar på små huvuden. Det är grannar och blodpotatis och studsmattor och uppdrag och döda möss som en av grannens katter har fångat. Det är hembyggda hundkojor, fotboll på terrassen, smutsiga fläckar i ansiktet och lekstugelekar. Är en granne inte hemma så är en annan det.
Det är ganska nyligen jag verkligen har insett hur lyckligt lottade vi är som bor på ett ställe där barnen har sällskap av andra barn. På vår lilla gata finns tio barn i åldern 5-13. Jag är så glad över att vi får bo just här i vår lilla återvändsgränd, där barnen har möjlighet att springa till granngårdarna utan att behöva ta sig över vilt trafikerade gator, eller genom folkmassor med otrygga människor de inte känner, eller där det enda alternativet till utomhuslek är en park som också vi måste följa med till för att det skall vara säkert. Istället bor vi på en gata som slutar i åker och kohage. Samtidigt som man kan cykla till skolan eller till stan på tio minuter.
Jag gillar verkligen att bo här.
Hej. Hur gjorde ni när ni skaffade höns? Med tillstånd och sådant?
SvaraRaderaKan du fota hönshuset? Jag har sökt och sökt i bloggen men hittar inga bilder på det. :)
Måste göra ett hönshusreportage senare (får inte glömma det) Så här skrev min man på en annan blogg om hönsanskaffningarna:
Radera" Först behöver man ett hönshus. Det räcker med en inhängnad på sommaren men om man ska ha hönsen på vintern också bör man ha ett varmt utrymme, t.ex. en isolerad lekstuga.
Sen minns jag inte riktigt i vilken ordning man gör saker och vilka blanketter man skall fylla i, men man kontaktar social- och hälsovårdsverket. De har en hälsoinspektör som skickar blanketter som man ska fylla i. Därefter kommer både hälsoinspektör och veterinär och granskar hönshuset och omgivningen. Det kan de göra innan man har några höns. Dessutom ska man skicka en anmälan till det lokala landsbygdskansliet. På så sätt blir ens "djurhållningsplats" registrerad och anmäld till Evira.
Då ni ansöker om tillstånd, skriv att ni vill ha tillstånd för 10 höns. Jag tror att man inte får tillstånd för fler än så i ett bostadsområde. Då har ni lite spelrum även om ni bara hade tänkt ha 3 höns till att börja med.
Hälsoinspektörsbesöken kostar 40 e. Vi hade bara en sommarbur vid första inspektionen så vi fick betala för ett nytt besök när de skulle inspektera vinterhuset.
Hönshuset måste dimensioneras så att man inte har mer än 9 höns per kvadratmeter. Man kan dock gärna vara mera generös än så.
Man kan bra ha en hönsflock utan tupp. Hönorna lägger gärna ägg ändå, men det är ju trevligt att kunna få kycklingar också. Om man har tupp är det bäst att ha ett hönshus som man kan stänga, för tupparna börjar gala tidigt och vissa gal väldigt högljutt. Om de är instängda hörs det inte så mycket."
Tack för ett bra svar, jag ser fram emot hönsreportaget. :)
RaderaVilken lyx ni har som har så många barn där på er gata! Här finns jättefå barn här som vi bor och det saknar jag verkligen - jag växte upp med massor av ungar i grannskapet, och det var verkligen superkul!
SvaraRaderaJa, det är verkligen lyxigt. Och det är roligt att kunna uppskatta det!
RaderaVad roligt att höra att det finns många barn uppe på backen. Vi är på väg till samma område även om det lär dröja ett tag ännu, är precis i början av husbyggar-projektet, på staravägen ska vi slå ner våra bopålar :)/Anette
SvaraRaderaJag har hört rykten om att ni är på väg hitåt, av vem minns jag inte, men: roligt! Om jag skulle vara i promenadskick skulle jag gå och inspektera er tomt, jag har inte ens vetat att det finns lediga tomter på Staravägen. Välkomna! Jag hoppas ni kommer att trivas lika bra som vi!
Radera