Anne ställde en fråga på sin blogg som fick svaren att välla in. Många av avslöjandena är lustiga, men överraskande många handlar om hur mycket de anonyma kommentatorerna hatar olika människor i sin omgivning, i hemlighet. Jag önskar verkligen att det höga antalet hatiska kommentatorer inte gör avunden och missunnsamheten mer legitima. För hatandet är verkligen inget att uppmuntra. Genom att göda det inre mörkret blir man nog bara själv olyckligare och olyckligare, tills det där svarta har ätit upp det lilla ljus som finns kvar.
Till ganska stor del tror jag man kan välja vilka tankar man göder. För tillfället är det lätt för mig att odla de goda tankarna eftersom jag råkar ha det väldigt bra. Nej, jag tror inte på att låtsas som om man mår bättre än man gör. Är man ledsen och missnöjd ska man självklart få känna så. Men det är nog så att det är de känslorna man ger näring som växer. Väljer man att hela tiden fokusera på vad man inte har blir man helt säkert på dåligt humör och känner sig förfördelad. Då får man också svårt att glädjas åt andras framgångar.
Istället kan man tänka att det nog blir ens egen tur så småningom. Eller att andras lycka inte tar något av ens egen lycka, utan att det istället är ett bevis på att det går att ha det bra. Dessutom tänker jag ofta på att det med största sannolikhet kommer att komma sämre tider när jag inte alls mår lika bra som jag råkar göra just nu. Tänk vad vilken miss om jag hade undgått att märka hur bra jag har det idag och istället gått och längtat efter mer och mer, fast jag redan har allt jag behöver.
Jag känner mig helt förbluffad över allt näthat det talas om nu. Blev det plötsligt så lätt att hata öppet när anonymiteten blev större?
SvaraRaderaPå tal om att göda olika säker tycker jag det här är ett så bra citat:http://www.villatallunden.blogspot.fi/2012/01/vargval.html
Jag tror nog att det är så, att det är lättare att säga vad som helst när man tittar in i en skärm istället för i ansiktet på den det gäller.
RaderaDet där citatet säger ju exakt det jag tänker :) Tack för länken.
Åh, så fint du beskriver de där goda spiralerna som vi faktiskt kan dra igång! Stor kram!
SvaraRaderaKram till dig också! Idag har jag idkat högläsning av texten om när du och Ella träffade på Tord under er loppisrunda. Caj tyckte nog det var en lika rolig och trevlig text som jag :)
RaderaJag håller helt med dig. Man kan få hatet att växa genom att få bekräftelse i att andra tänker på samma sätt. Jag gillar Annes ursprungliga inlägg som jag mest tolkade som att vi alla har svagare och fulare sidor. Alla är vi bara människor. men plötsligt förvandlades kommentarsfältet till en hemsk hatgrop.
SvaraRaderaJag tycker också att det var ett bra initiativ av Anne, det kom du de facto många jättelustiga mörka hemligheter, men en bit in i kommentarsfältet var det som om något hände och många valde att fokusera på otro, avund och rasism istället för små, mänskliga svagheter i stil med "Jag älskar min pojkväns svettlukt och snusar på t-skjortor och annat som han slängt i tvättkorgen."
RaderaPrecis så där tänkte jag också. Först, åh bra initiativ, sen åh hjälp är det sådär usligt bland mina medmänniskor?! Jag har på något sätt tänkt att avundsjuka hör till i tonåren sen växer man ifrån det när man blir vuxen och ja... förstår att man inte behöver jämföra sig med andra?
RaderaJag blev rätt överraskad över hur många som skrev att de var grymt avundsjuka på allt och alla. Det finns alltid nån som är rikare, snyggare och bor finare än en själv, men jag tycker inte att det har nåt med mig att göra... det måste ju gå åt en himla massa energi om man börjar hetsa upp.sig över sånt.
SvaraRaderaDet är tung läsning. Hatodling. Glädjen finns och möjligheten men motarbetas konsekvent i varje människa. Det vet ju alla, kan ju alla, erfar ju alla. Men varför vaffööövafföö håller man i sej i hatstolpen på sin mörkergata när det ljusnar då?
RaderaJag tänkte också genast på det där vargcitatet när jag läste ditt inlägg. Det skrämmer mig lite att så många människor i dag hatar någonting. Och dessutom just göder de svarta och destruktiva tankarna, i stället för att försöka göra någonting konstruktivt åt saken.
SvaraRadera