Mia Franck gästbloggar om strukturerat kaos

Mia Franck, just nu aktuell med boken Martrådar, gästar mig idag! Jag brukar läsa Mias blogg, den är sprängfull med tankar och tips kring skrivande, strukturer och annat som berör antecknad kreativitet.

Varsågod, Mia!

Strukturerat kaos

Fick en lång fråga av Malin att fundera på för det här gästinlägget. Eller möjligen var det en flervalsfråga? Hur som helst ville Malin veta hur jag jobbar, för att det verkar vara systematiskt med många funderingar kring struktur.

Ärligt talat, nä, jag funderar inte på struktur. Jag funderar på kaos. Så här: mitt skrivbord är, utom vid sällsynta tillfällen, en avstjälpningsplats. Jag radar böcker på varann, lutar dem mot väggen och hoppas på att de hålls kvar. Papperslappar till höger om datorn. Pennor, kaffekopp, reklam och oavslutade projekt och så vidare i mängd. På samma sätt med skrivandet. Som mitt skrivbord. Kaos, ibland städar jag skrivbordet. Beträffande skrivandet skriver jag först, och sen börjar jag strukturera, försöker förstå vad jag har där och vad jag inte har. Vilka jag ska umgås med och försöka få ordning på. Vad jag vill. Vill skriva om en tjej som är stark och trasig. Vad karaktärerna vill. Tjejen vill hämnas. Hur viljor ska fogas ihop. Alla karaktärers och min. Eller oviljor. Vissa karaktärer som vägrar allt.

Samtidigt är det där inte sant. Eller jo, aktivt funderar jag inte på struktur. Skriver inte kronologiskt. Men jag hakar upp mig mitt i. Avbryter skrivandet för att söka reda på saker jag behöver veta för att klara av att skriva vidare. Behöver kunna se hur det ska se ut. För Martrådar har jag ägnat en hel del tid åt att fotografera en stad. Gått omkring och luktat på staden. Läst en doktorsavhandling om Maror. Googlat växter och djur. Som askträd och hundar och korpar. Grötat ihop olika sorters mytiska figurer på det mest hänsynslösa vis utan att bry mig om ifall jag kommer att uppröra ”vän av ordning” för vilken varelse som hör vart.

Och jag skriver om. Oj så jag skriver om. Skriver om och om igen. Eller gör jag? Det beror förstås på vad man jämför med. Vissa texter skriver jag faktiskt inte om nästan alls. Stryker i dem, visst. Annat skriver jag om tills kaos är rätt kaos.

När jag väl har skrivit då är det metodiskt. Frustrerande också. För delarna stämmer inte. De hör inte ihop. Ibland har jag tänkt att jag kunde ta den där metodiskheten tidigare, planera innan. Men de gånger jag försökt har texten dött. All luft och glädje har runnit ut när jag vet mer än jag vill veta när jag börjar.

Jag skulle alltså säga så här om min eventuella metodiskhet, den är en efteråtkonstruktion. Mitt i skrivandet är det kaos. Möjligen ett medvetet kaos, jag har funderat på alla möjliga bitar i skrivandet för att kunna hålla skrivworkshops för andra. Vissa grejer sitter, annat gör det definitivt inte. Men jag skriver mig fram till vad jag vill ha. Mycket av just den sortens letande har jag strukit i sista skedet för att det inte behövs för berättelsen. Men jag skriver först, tänker sen och suckar djupt. Till slut, dvs. nu, är jag stolt som en tupp (stämmer det Malin, är tuppar stolta som tuppar?) och längtar efter att få se boken, hålla i den och tja, släppa taget om den.

Tack Malin för frågan och för gästfriheten. Mycket trevligt alltsammans. Bra med utbyte. Man borde röra på sig mer. Ja, imorgon ska jag hälsa på När det börjar-Lottas blogg. Välkommen dit.