12 april 2013

Fredagsfunderingar

I morse när jag vaknade var jag glad. Jag låg länge och funderade på vad det kunde vara för roligt i mitt liv som hade inträffat, som jag helt enkelt hade glömt bort för en stund, men jag kunde inte komma på vad det var. Jag måste ha drömt något. Ännu vet jag inte vad det är för härligheter som drabbat mig och som jag sedan glömt bort. Som tur har känslan inte försvunnit nånstans.

Idag fick jag besök av Minna, en person som jag känt i flera år via nätet, men aldrig har träffat på riktigt. Det var jätteroligt. Det är så häftigt när människor är minst lika trevliga i verkligheten som på internet. Det är också en upplevelse att få se och prata med en människa men bara mött i skrift tidigare. Så Minna, om du läser det här: tack för besöket, kom gärna igen!

Huset är smutsigt (inte Minnas fel!) men det mest är på sin plats och det känns skönt (inte i mitt viga bäcken, men i min hjärna). Barnen har uppfört sig hela dagen och somnade just på fem minuter.

Det är så lätt att ha barn nu jämfört med när de var små. Konflikterna som uppstår går att diskutera för det mesta, och handlar om saker jag förstår mig på. Om ett par månader börjar vi från noll igen, men jag tänker mig att det vi har lärt oss under våra första sju (!) år som föräldrar kommer att vara till lite hjälp den här gången. Det känns skönt att faktiskt kunna njuta av tanken på en till familjemedlem. Min oro gäller bebisens välmående istället för mina egna eventuella tillkortakommanden som mamma. Jag vet ju att jag inte är perfekt, men att det går bra ändå. Den vetskapen är skön att ha.

Nu skall jag gå och natta djuren (barnen sover redan). Vår höna Jessica tror förresten att hon är en människa. I flera timmar har hon suttit i en av solstolarna på stenplattorna bakom huset och tittat längtansfullt in genom fönstret med sina orangea ögon. Jag undrar vad hon tänker.

10 kommentarer:

  1. Men Malin! Heter er höna Jessica? Jag fick igår höra om en hund som heter Jessica. Jag börjar tvivla på min egen existensform. / Jessica

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan vara lugn. Se det som ett hedersomnämnande. Jag vet om både en kossa och en höna som heter Malin. Jag är riktigt smickrad!

      Radera
  2. Tack Malin, jag kommer så jättegärna på nytt! Det var faktiskt en slags dagens (veckoslutets?) höjdpunkt att få träffa dig, flickorna och hönorna. Definitivt träff på sommaren igen. Lycka till med slutspurten i graviditeten, det glömde jag ju att önska dig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. P.s Jessica är bara utklädd till höna.

      Radera
    2. Tack tack! Vi ses i sommar. Och sen tar vi den där ridturen nån gång på hösten!

      Radera
    3. Minna Lindeb: Du har antagligen rätt.

      Radera
  3. Vad du är gulliga som nattar djuren. Nästa gång du nattar Jessica, skicka en hälsning från mig också och mina påhittade vänner Mys, Brobban, Mongo, Strössel, Ost och Kardemommo.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hahaha! Jag älskar Kardemommo. Jag tänker först och främst hälsa från henom.

      Radera
  4. Det låter härligt att det blir lättare när barnen blir äldre! H. Mamman till en 2-åring och en 3-åring med 13 mån åldersskillnad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, du har det tufft just nu! Men som sagt, det går bara framåt ju äldre de blir, tror jag. Åtminstone om de kommer bra överens, det kan man ju aldrig veta på förhand, förstås.

      Radera