13 mars 2013

Säg åt vargarna att jag är hemma

I likhet med Peppe och Jessi har också jag läst Tell the Wolves I'm Home av Carol Rifka Brunt (tack för tipset!)

Bra bok. Jag gillade språket och vissa citat mer än hela berättelsen i sig -boken var verkligen utmärkt skriven och berättelsen var mångbottnad, spännande och vackert sorglig. Det enda jag saknade var en viss fart i intrigen. Fast jag kanske bara var lite rastlös när jag läste. Så. Jag rekommenderar den absolut.

Funderingar som den här fick mig att gilla boken extramycket (det är den 14-åriga June som berättar)

"I really wondered why people were always doing what they didn't like doing. It seemed like life was a sort of narrowing tunnel. Right when you were born, the tunnel was huge. You could be anything. Then, like, the absolute second after you were born, the tunnel narrowed down to about half the size. You were a boy, and already it was certain you wouldn't be a mother and it was likely you wouldn't become a manicurist or a kindergarten teacher. Then you started to grow up and everything you did closed the tunnel in some more (...) Like that. On and on through the years until you were stuck. You'd become a baker or a librarian or a bartender. Or an accountant. And there you were. I figured that on the day you died, the tunnel would be so narrow, you'd have squeezed yourself in with so many choices, that you just got squashed."

5 kommentarer:

  1. Jag gillade den också, men reagerade precis som du på den sävliga takten. Å andra sidan tror jag att jag skulle ha uppskattat den ännu mer om jag inte läst så mycket fina om den innan jag började läsa. Fast då skulle jag kanske aldrig ha läst den...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ah, vad bra att vi är överens. Jag tänkte att det bara var jag som vant mig vid en viss fart i händelseförloppet. Jag hade läst om boken på din och Jessis bloggar, enbart, så jag visste inte FÖR mycket, vilket var bra. Men jo. En fin bok.

      Radera
  2. Det låter som en bok som jag måste läsa. Tackar båda två för tipsen. Skall söka den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Läs den! Och berätta sen vad du tyckte!

      Radera
  3. Nu har jag äntligen läst boken. Och ja, jag instämmer med er, att tankten var lite sådär som att ja, ja, gå vidare nu redan. Men sedan igen, sådär är ju livet oxå. Trevlig, stämningsfull språk. Känslomässig. Och ja, fällde en lite tår i slutet av boken. För det var ju så sorligt-fint.

    SvaraRadera