9 mars 2013

Mitt splittrade vankelmod

Som sagt fick jag se mitt ombrutna och illustrerade manus för några dagar sedan. Det ser bra ut. Det ser bra ut, men när jag började läsa blev jag förfärad. Vad hade jag skrivit? Var jag verkligen så här dålig? Hur kunde de släppa igenom det här?

Jag kände mig som en fullständig flopp. En skamlig skribent. En kass kreatör.
Jag skämdes.

Idag gick jag igenom hela boken för att kommentera lay outen. Jag läste en hel del av texten under tiden och tyckte plötsligt att den var alldeles fenomenal. Hur kan jag ha så fantastiska idéer? Det händer ju verkligen något hela tiden! Vad rolig jag är!

Ja. Det kan verkligen gå precis hursomhelst för den här boken, med tanke på att jag inte ens själv kan bestämma mig för vad jag tycker. Och nu vågar jag nog inte läsa den fler gånger eftersom jag med stor sannolikhet kommer att tycka att den är förfärlig nästa gång igen. Och förträfflig gången efter. Och så vidare.

7 kommentarer:

  1. minna lindeb9 mars 2013 16:56

    Då är den antagligen både och, precis som alla andra böcker. Var lugn bara. Alla böcker hittar sina läsare. Och var stolt.Snälla...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror du har rätt, den är både och. Jag är nog stolt också mellan varven.

      Radera
  2. Känns bekant. Mycket bekant. För bekant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Vi är ju båda i samma skede just nu. Var din bra eller dålig sist du läste?

      Radera
    2. Som jag precis läste sista raden så känns det rätt bra. Man får sluta läsa när man läst sista meningen. (Jag kan inte läsa den i ett svep, för lång.) Men gången före det när jag tittade på nåt så undrade jag ifall jag borde fly, dra nåt gammalt över mig eller på annat sätt utplåna mig själv. Men just nu klappar jag mig på axeln.

      Radera
  3. Du har skrivit en alldeles förträfflig bok, sådesså! Jag får säga för jag har läst. Och störtgillat.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Tack. Hoppas du har rätt!!!

      Radera