Mitt splittrade vankelmod

Som sagt fick jag se mitt ombrutna och illustrerade manus för några dagar sedan. Det ser bra ut. Det ser bra ut, men när jag började läsa blev jag förfärad. Vad hade jag skrivit? Var jag verkligen så här dålig? Hur kunde de släppa igenom det här?

Jag kände mig som en fullständig flopp. En skamlig skribent. En kass kreatör.
Jag skämdes.

Idag gick jag igenom hela boken för att kommentera lay outen. Jag läste en hel del av texten under tiden och tyckte plötsligt att den var alldeles fenomenal. Hur kan jag ha så fantastiska idéer? Det händer ju verkligen något hela tiden! Vad rolig jag är!

Ja. Det kan verkligen gå precis hursomhelst för den här boken, med tanke på att jag inte ens själv kan bestämma mig för vad jag tycker. Och nu vågar jag nog inte läsa den fler gånger eftersom jag med stor sannolikhet kommer att tycka att den är förfärlig nästa gång igen. Och förträfflig gången efter. Och så vidare.