Solen skiner men jag är seg som en gammal ostbit. Jag har tre riktigt usla nätter bakom mig. Jag kan inte sova. Bebin sparkar och bökar och rör sig flera timmar i sträck. Följaktligen vacklar jag omkring som en zombie. Jag som tänkte att sömnproblemen hade gett med sig. Nåja, elva veckor till skall jag nog stå ut.
Sjukskrivningen fortsatte till och med tisdag. Jag tycker att
foglossningen har blivit lite bättre. Lite. Huruvida det beror på att
jag har vilat så mycket eller på att akupunkturen börjar bita vet jag
inte.
Just: morgonmål med kaffe, tro det eller ej. Caj var ner till Helsingfors på filmpremiär (han har gjort filmmusiken) och återvände hem med koffeinfria kaffebönor som till och med jag vågar dricka. Eller jag dricker inte kaffebönorna utan... Ja. Ni fattar.
Jag får så minnen av dina foglossningar. Sånt där om att resa sig upp från säng/stol och det kändes som om man behövde rassla (värsta skallerorms rasslet) på plats innan man kunde röra sig två millimeter till nästa säng/stol.
SvaraRaderaVaffföl ska det vala sådäl#
Raderahelt dumt
helt dumt
sluta blåka klåpp. Noh!
(Vilken Cajmanmusik!wow den gåbben!)
Mia: Ja, jag känner mig som en Corpse Bride-docka mellan varven. Men de senaste dagarna har varit märkbart bättre. Jag hoppas verkligen att det är akupunkturen som gett resultat!
RaderaMinna: Fast min kropp är ju ganska bra. Snart har den odlat ännu en människa. Lite smällar på vägen måste man kanske vänta sig efter en sån process.
(och ja, Caj är ju fantastisk. Tur för mig att jag fick honom!)
Tråkigt! Krafter, tålamod och glädje till dig!
SvaraRaderaTack Elina! Som sagt kanske det blir bättre nu :)
Radera