Släkt och arv

Den här dagen har ägnats åt min fammos nittioårskalas (Nittio! Det är inte klokt!) med mängder av damer, herrar, kusiner, syskon, syskonbarn, kusinbarn, föräldrar, farbröder och fastrar. Med anekdoter om arkivdörrar som stängs med ett mystiskt pschh-ande, om en purmopräst (långt innan min farfar) som övade prickskytte genom hela den 22 meter långa prästgården där min pappa och hans syskon har vuxit upp, och om hur en av mina farbröder i ren och skär nyfikenhet råkade halshugga göken i gökuret och så vidare. God mat och trevliga stunder, men aj så ont jag har nu och ack och ve så trött jag är.

En annan rolig sak som hände var att Jonas och Saija levererade två stora plastlådor fulla med babykläder.
Alltså arvegods.
Det finns ju inget tjusigare. Här i släkten går kläderna runt, runt, runt tills de tar slut. Och när jag står och plockar bland de pyttesmå babyplaggen och fattar att de snart kommer att fyllas av en ny människa blir vår nya bebis lite mer verklig. Underbart.

Och efter att ha sett en bild på Evas blogg vill jag också ha en vagga. Det gick ganska snabbt att hitta en fin variant. Den ser ut så här:

Vi gick ALLA och lade oss när vi kom hem eftersom vi var så trötta. Klockan åtta. Och alla andra somnade. Lovis först, Caj sen, Idun sist (efter att nästan inte ha klarat av det eftersom hon var så ivrig inför MORSDAGEN i morgon. Älskade barn.)
Men jag, jag är fortfarande vaken. Och nu är klockan halv tolv. Nu ska jag göra ett nytt insomningsförsök så att jag inte är ett monster i morgon (igen).