I allmänhet är jag inte särskilt förtjust i saker. De skräpar ner, är i vägen och måste underhållas. Jag kan imponeras och inspireras av folk som bara äger en ryggsäck med det allra nödvändigaste. Jag tycker om att rensa bort i skåpen, att inte äga saker jag inte använder och att resa med lätt bagage. När jag var tjugo år och interrailade minns jag att jag skalade bort mer och mer grejer längs med resans gång för att slippa släpa på dem och upptäckte det jag länge misstänkt: bara man har rätt saker med sig klarar man sig med väldigt lite packning. När Caj och jag åkte till Indien hade vi också extremt lite packning med oss. Min färdigpackade väska vägde fem kilo och några hundra gram (vad den vägde när vi kom hem igen är en HELT annan historia). Det var skönt att inte ha så många saker att hålla reda på.
Men det finns ett undantag. Det gäller mina pysselgrejer. Jag älskar att ha ett lager med material, så att det bara är att sätta igång när jag får en idé.
Lovis fyller på tisdag. Caj har åkt till stan med barnen, jag är hemma och får inte städa, men sy kan jag göra, och det är så roligt att märka att det går att göra det jag har tänkt göra åt henne med de material jag har hemma. Ett gummiband med en rolig volang funkar fint som hår. Några läderbitar i olika färger kan bli ett par tjusiga ögon. Och innanmätet av en jättesliten innerkudde går att använda som stoppning.
Kanske jag fotar slutresultatet nån gång. Men inte än. För det är ju hemligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar