17 maj 2013

36+1

Vädret är underbart. Caj har skyfflat grus hela dagen, Lovis-stackarn har feber och Idun har studsat omkring med mindre och mindre kläder på sig för varje timme som har gått och vill att alla ska känna på hennes lösa tand.

Själv har jag varit till rådgivningen. Bebin (och jag) mår bra. Den börjar ligga väldigt lågt nu och har nästan fixerat sig trots att omföderskors bebisar ofta inte gör det förrän i samband med förlossningen. Det kommer förmodligen att gå fort den här gången också. Skönt. (Tror jag. Bara det inte går för fort.) (Igår när vi tittade på eurovisionens semifinal hade jag sammandragningar ungefär var tionde minut. De gjorde inte ont, men har kanske ändå påverkat sakernas tillstånd. På måndag ska jag på ultraljud igen. Spännande!)

6 kommentarer:

  1. minna lindeb17 maj 2013 22:27

    Härligt. Åk iväg sen när det är sju minuter och blir fem mellan värkarna.
    Lova. Inte vänta ner till tre minuter för sen är allt på väg med helt egen kraft.
    För visst är det mysigt att ha tiden på sin sida när man ordnar iväg sej till BB.
    Lyckligt, härligt,urspännande ska ni ha det när ni åker iväg mitt i sommarnatten.
    Blir helt vemodig... Alla utom två av våra barn är födda i Juli. Åh nattdimman och tysta tomma vägen in till sjukhuset, utslagna träd som sover och sjuksköterskor som druckit kaffe och låser upp en dörr...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Båda gångerna har det varit likadant: jag har vaknat av något (antagligen en värk) och sen har det inte varit nån tvekan om saken, vi har åkt in direkt. Det har kunnat gå ganska länge mellan värkarna men vi har åkt in ändå, första gången eftersom vattnet gick, andra eftersom vi visste hur fort det hade gått första gången. Så vi sticker nog till BB direkt vi märker att det är allvar (sjuka sammandragningar, alltså).

      Radera
  2. Det känns inte bara lite vemodigt att man inte kommer att få uppleva det där igen, antagligen. Det finns ju inget lika häftigt som att föda barn. Hemskt, men samtidgit så fantastiskt. Senast då man redan var så säker på hur kroppen fungerar och det bara flöt på med lugn tills det blev lite panik då huvudet var på väg ut och de ville gå ut ur rummet medan jag försökte få framfört detta bakom vessadörren där jag var (de hade inte fattat att han var på väg då jag dittills hade varit så lugn). O jag är så nöjd att ens en gång ha fött utan någon smärtlindring.
    Massvis med lycka till! Det är så underbart att få barn mot sommaren, eller alltid är det ju underbart, men på sommaren är det så lätt med den lilla. Så lätt att bara njuta i sommarnatten med den älskade i famnen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Varför får du inte uppleva det igen? Tänk så fint i alla fall att du har goda förlossningsminnen, det har jag också, och det är jag jättetacksam för! Det gör ont, men där finns så mycket bra också. Den där känslan av att man klarar av något riktigt svårt och tungt, och det första mötet med en alldeles splitterny människa är magiskt (åtminstone i efterhand).

      Det låter säkert konstigt med tanke på vilken jobbig graviditet det här har varit, men jag njuter verkligen. Jag njuter av att känna sparkarna och av att veta vad vi har framför oss. Jag kan ta ut så mycket mer av kärleken i förskott nu när jag har gjort det förr. Och jag litar också på min kropp på ett annat sätt än första gången. Den har fixat förlossningar förr. (Det enda jag är orolig för är att det skall gå fortare än vad som är bra, men det ordnar sig det också).

      Tack för din uppmuntran!

      Radera
  3. Sambon tyckte redan det räckte med två..men så kom den tredje (också, första var det samma sak med) trots preventivmedel. Själv sku jag kunna fylla en liten gård med dessa härliga barn, om vi alltså hade en gård. ;) Han tycker det är dåligt för jorden med för många egna.. och vi är ju varken gifta eller tillräkligt rika för att få adoptera. :D
    Första förlossningen var horror. Hade vakat fyra dagar innan på sjukhus och trodde jag sku dö (minst). Men fort gick det ju redan den gången, typ sex timmar, och de andra har gått snabbare. Men de två senaste har varit härliga minnen, för att man KAN, bara man litar på sig själv och inte panikerar. Och det tror jag av någon anledning att du är bra på! :)
    Och aldrig har jag varit lika lycklig och zen som då jag varit gravid, om man nu inte räknar med små hormonsvängningar emellanåt. ;)
    Senast blödde jag rätt mycket eteråt, de sa att det kanske just var för att det gick så fort. Den natten stängdes också alla tre förlossningsenheter i huvudstadsregionen då de var fulla. Tur kom vi in bland de sista, annors kunde det ha gått illa. Hade inte hunnit till Borgå.. Så jo, starta i tid!
    Väntar alltså på goda nyheter imorgon. ;) Sååå spännande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. OK, jag förstår logiken i det hela. Kanske fosterbarn kunde vara ett alternativ sen när era egna blir större, fosterfamiljer som bryr sig tror jag ständigt behövs!

      Radera