Påskens lärdomar

• Det här med att långkok är gott är ingen myt. Vi (Caj alltså) gjorde en lammstek i går, den och en massa grönsaker var i ugnen i sex timmar. Åh, så läckert!
• Min yngsta bror är inte bara en fenomenal innebandyspelare, han är också surdegsbrödsguru. Du milde tid vilket gott bröd han hade med sig till middagen igår.
• Godis är aldrig så gott som man tror när man godisstrejkar.
• Jag måste börja läsa om något annat än trasiga, ångestfyllda blyga flickor som blir ihop med skolans kontrollerande och vid behov överbeskyddande värsting (han doftar alltid något speciellt och har inte velat binda sig till någon innan han träffar Henne, bokens huvudperson.) Jag vet hur ALLA böcker slutar från sida ett, men av nån anledning är det det enda min sömndepriverade hjärna orkar läsa just nu, jag går på alla rekommendationer Goodreads ger mig. Jag tror dock jag försöker mig på något lite mindre förutsägbart till näst trots att jag kanske tappar bort mig på vägen. Zzzzz.
• Jag sov bättre i två nätter (inte ikapp, men min sömnskuld blev i alla fall inte större). I natt vaknade jag dock på mitt standardklockslag, 03.40, igen och lyckades inte somna om. Tur att det har bytt till sommartid. Då kan jag i alla fall inbilla mig att jag sov nästan till klockan fem.
• Att vika mig för sjukledigheten var årets beslut 2013. Jag förstår inte hur jag ens kunde inbilla mig att jag skulle klara av att jobba som jag mår nu.

Och så lite bilder på det.

På långfredagen påskpysslade vi

Jag hade allt möjligt konstigt i mina lådor

Färgerna var glada, familjen likaså

Idun har blivit en fena på att pyssla snabbt och mycket

Caj gjorde påskkort med hönstema

Min pappa och Lovis förolämpade varandra på skoj

Min bror Jakob, Idun och min mamma slappade i soffan

Enkelt roligt

Idun ritade in lite action i Elloskatalogen.

Sjuklingen och frustrationen

Lovis har varit sjuk hela veckan. Feber, hosta och snuva har hon.

Hon har inte så mycket att göra. Hon läser, tittar på Barney på iPaden och retas med oss alla, konstant. Hon gråter åt att det är så råddigt i hennes rum och tycker att nån skall städa åt henne. Jag fattar att man blir lite frustrerad av att vara inne i nästan en hel veckan när man är sex år, solen skiner och två av ens kompisar har kalas som man missar på grund av en utdragen förkylning. Men jag förnekar inte att det blir skönt på många sätt när hon blir frisk igen.

Lovis: Alltså mamma. Skulle ni kunna köpa en boxningssäck åt mig så jag inte alltid behöver slå Idun? Jag vill ju inte att ni skall bli arga på mig, men jag bara MÅSTE få slå nån ibland.

(Hon är inte så våldsam som hon låter, men har ett sinne för dramatik. Med jämna mellanrum kastar hon sig till exempel också på vår säng och leker att hon är (jag citerar) "halvdöd".)

Kastar in handduken

Nu går det nog inte längre. Jag har i och för sig varit sjukskriven i två veckor redan, men har nu konstaterat att jag helt enkelt får ge mig. Jag kommer ju inte att klara av att jobba mera före bebisen kommer ut när jag har så här svårt att ta mig runt, och när jag sover så uruselt som jag gör.

Så i morgon går jag till jobbet, träffar min vikarie (vikariens vikarie, alltså) och berättar för henne vad jag har gjort och vad hon kan göra. Äter lite lunch och säger tack och hej.

Det känns skönt att veta att nån tar över mitt jobb. Det känns skönt att ha bestämt sig, för ni anar inte hur svårt jag har haft att släppa det här och inse att jag faktiskt inte riktigt är fit for fight i nuläget.
Men jag är också lite ledsen. För jag har trivts SÅ bra med mitt jobb, med mina arbetskamrater, med uppgifterna och med mina fina praktikanter. Jag håller tummarna för att jag ska få en ny chans att jobba på After Eight i framtiden nån gång. Men nu skall jag vila, föda barn, vara mammaledig och därefter skriva böcker så det står härliga till. Det är ju minst lika roligt.

Berg och dalar

Jag hade en ganska usel dag till att börja med. Kuskades runt mellan ett par olika läkare, hade som vanligt ont när jag rörde mig och hade dessutom ännu en natt med alltför lite sömn bakom mig.

Medan jag stod och väntade på att få anmäla mig på mödrapolikliniken tog jag upp min telefon och kollade mailen. Och där och då fick jag veta att min ansökan om ett ettårigt arbetsstipendium för att idka litterär verksamhet (alltså för att skriva, jeee!) hade beviljats!

I likhet med många andra har jag ansökt om det här stipendiet i många år. Hittills har det inte varit min tur. Förrän nu! Tänk att någon tror på mig och tycker att det jag har åstadkommit hittills är tillräckligt lovande för att jag skall få jobba i ett helt år med det! Jag blev så glad att jag fällde en tår. (när jag ringde åt Caj för att meddela den glada nyheten blev han först förskräckt när han hörde min röst. Han hade ju släppt av mig utanför sjukhuset bara några minuter tidigare och trodde att något förfärligt hade hänt. Som tur var det inte så.)

Sen pratade jag med min syster i telefon, blev fastspänd i en maskin så bebisens hjärtljud (som ackompanjerades av ett ihärdigt sparkande) blev kontrollerade (allt var bra), jag blev ultraljudad (bebin har huvudet uppåt och jag hoppas verkligen att den bestämmer sig för att snurra runt medan det finns plats att göra det) och undersökt och sjukskriven till efter påsk eftersom foglossningen tyvärr inte verkar ge med sig med annat än med vila. Jag åkte hem, lade mig på sängen och den helt vanliga dagen fortsatte.

Här sitter jag nu och är häpen, dödstrött, tacksam och har huvudvärk (av sömnbrist + bokfrossa - jag har läst 25 böcker den här månaden, nästan en om dan alltså. Det finns inte så jättemycket annat att göra när man ligger ner). Livet är fint och tungt och överraskande och glatt och vanligt och ovanligt på samma gång. Så där som liv kan vara ibland.

Grattis till alla andra som fick arbets- och projektstipendier, bland annat min duktiga kusin Emma!

Vad man hittar hos oss just nu

Tuschpennor i drivor på golvet.
Snorpapper.
Halväten ugnspannkaka på matbordet.
En tallrik matrester på diskbänken som hönorna skall få bara nån orkade gå ut.
Teckningar.
Böcker.
Tidningar.
Kuddar.
Smulor.
Filtar.
Disk.
Dammsugare som stått framme sen i torsdags.
Strumpor med hål i.
Tråkiga brev.
Koftor (ja, de är mina).

Hur ser det ut hos er?
Lika?
Eller tipptopp?

Ingeborg

Vi turas om att känna oss förfärliga. Lovis har feber, Idun har ont i magen, Caj är förkyld och jag har varit vaken mellan 03.30 och 06.30 i natt igen. Medan vi vilar leker barnen sköldpaddsungar och hittar på berättelser.

Jag filmade en av dem. Här kommer berättelsen om Ingeborg, deras gamla kompis.

En minut

Igår hade min mamma födelsedag. Hon fyllde 59 år.
"VA!" ropade Lovis när hon fick veta det. "Det betyder ju att hon fyller EN MINUT nästa gång".
Logiken är fantastisk. Och får antagligen en femtinieåring att känna sig pånyttfödd.

Gammal ost

Solen skiner men jag är seg som en gammal ostbit. Jag har tre riktigt usla nätter bakom mig. Jag kan inte sova. Bebin sparkar och bökar och rör sig flera timmar i sträck. Följaktligen vacklar jag omkring som en zombie. Jag som tänkte att sömnproblemen hade gett med sig. Nåja, elva veckor till skall jag nog stå ut.

Sjukskrivningen fortsatte till och med tisdag. Jag tycker att foglossningen har blivit lite bättre. Lite. Huruvida det beror på att jag har vilat så mycket eller på att akupunkturen börjar bita vet jag inte.

Just: morgonmål med kaffe, tro det eller ej. Caj var ner till Helsingfors på filmpremiär (han har gjort filmmusiken) och återvände hem med koffeinfria kaffebönor som till och med jag vågar dricka. Eller jag dricker inte kaffebönorna utan... Ja. Ni fattar.

Myten om det mysiga hemmalivet

Anna-Lena Lauréns artikel som mötte stort gensvar både på Facebook och på bloggarna fick mig att reagera. Hur vet jag inte riktigt. Hur man än gör finns det en risk att det blir fel.

Å ena sidan är det sant att ens val påverkar många fler än en själv. Om ingen jobbar kan vi inte upprätthålla välfärden.

Å andra sidan tänker jag så här:

 - Det är en förhållandevis liten del av föräldrarna som väljer att vara hemmaföräldrar på heltid, i synnerhet efter att barnen har fyllt tre. Jag har svårt att tro att tre år hemma per barn skulle vara den primära orsaken till att välfärden försämras. Det finns en massa andra, större faktorer som är betydligt mer förödande, föreställer jag mig. Som depressioner, missbruk, kroniska stressjukdomar och annat som i sig kan vara ett resultat av en alldeles för stressig arbetsmiljö. (Observera att jag inte försöker skuldbelägga någon som faller inom kategorierna jag just räknade upp. Men jag tycker inte att de negativa effekterna av att jobba mer än man orkar får skyfflas under mattan.) Om strukturen förändrades och alla (både kvinnor och män) jobbade lite mindre kanske man slapp en del av dessa stress- och pressrelaterade sjukdomar. Att föräldrar väljer att vara hemma med sina barn tror jag däremot i många fall kan ge harmoniska barn som har en stadig och trygg grund att stå på i livet, och som kanske gör att barnen senare känner sig tillräckligt viktiga för att inte springa med huvudet i väggen de också. Vänligen observera att jag INTE påstår att alla barn som sätts i dagis tidigt per automatik blir otrygga och känner sig förbisedda. Så är det inte. Men det kan vara så för någon. Därför är det viktigt att man som förälder får avgöra själv när barnet är moget för dagis.

- Den person som tror att det är en orgie i myspys att vara hemmaförälder har förmodligen inte provat på det själv. Det är tungt. Det är ofta enformigt. Att vara hemmaförälder är ansträngande på andra sätt än när man förvärvsarbetar, men långt ifrån oviktigt eller lätt eller enbart mysigt. 

- Det är precis lika själviskt att välja att jobba hårt för att ha råd att bo kvar i sin bostad som det är att välja att vara hemma för att man inte vill stressa eller för att ta ner på takten så man orkar. Ekonomiskt sett gynnar förstås den som arbetar samhället genom att betala in högre skatt, men å andra sidan är den avgift man som förälder betalar för att ha barnen i dagvård bara en bråkdel av vad det egentligen kostar för staten. Dagvårdsplatserna räcker inte till. Med det i åtanke borde det väl vara en fördel att inte alla väljer att ha sina barn i dagvård heltid?

- Varför blir det igen de föräldrar som väljer de mjuka värderingarna som förväntas uppoffra sig?
Om man IGEN tvingar de föräldrar (ofta kvinnor) som väljer att satsa på familjen att uppoffra sig mot sin vilja istället för att ge dem valet att antingen gå ner i levnadsstandard, arbetstid och inkomst till förmån för familjen och den egna tiden eller att jobba hårt och på det sättet kanske ha råd med långa lyxiga resor, exotiska fritidsintressen och att bo kvar på den ort man trivs bäst på trots att det är dyrare är situationen egentligen precis lika låst som den har varit tidigare när kvinnor inte har haft samma rättigheter som män att välja hur de vill leva sina liv.

Jag tycker att ett välfärdssamhälle skall ge sina medborgare frihet att välja själva hur de lever. Du kan jobba mycket, betala mycket skatt och som belöning få mycket pengar och ha råd att köpa vad du vill. Du kan välja att jobba lite, ha sparsamt med pengar, betala mindre i skatt men på köpet kanske du är en psykiskt friskare medborgare. Det är olika från person till person. Jag tycker inte att en människa som självmant väljer att få in dryga trehundra euro i hemvårdsstöd istället för att få in några tusen på att förvärvsarbeta kan anklagas för att leva ett lyxliv med myspys och utan ansvar.

Zzzzz

Sömnlös i natt igen, jag har varit vaken sen 03.45. Solen lyser ute men jag vill bara kura ihop mig och gå i ide eller något motsvarande.

Den här bebin är för övrigt den vildaste av mina tre. Lovis var ganska lugn (fast eftersom jag inte hade något att jämföra med tyckte jag nog hon rörde på sig mycket. Och man kunde se sparkarna på utsidan av magen redan i vecka 16, 17 nånting), Idun var spralligare och den här bebin kan vara vaken i flera timmar och röra sig åt alla håll samtidigt. Ibland undrar jag nog om den inte ligger som en sjöstjärna där i magen och viftar på fingrar och tår för brinnkära livet.

Just nu borde bebin vara ungefär 36 cm lång och väga 875g. En hel människa. Ändå är det så länge kvar. Jag vill att det skall bli sommar nu av en massa olika orsaker.

Bil

Vi har varit och tittat på bilar idag. Vi har en vi är jättenöjda med men vi kommer inte att få tre bilstolar i bredd i baksätet utan att det blir bökigt varje gång vi ska iväg. Vi kollade in en Honda FR-V och den var annars fin och bra men lite för dyr och hade alltför mycket ljud när vi körde hårt. Så nu funderar vi på en Volkswagen Touran. Har nån erfarenhet av den? Berätta allt!

(Och om nån vill köpa vår superba Nissan Primera Tekna från 2004 är det bara att hojta till! Vi har varit SÅ nöjda med den.)

Dagens lista

Den här listan knyckte jag från Peppes blogg. Tack tack.

När vaknade du imorse? 06.45, för ovanlighetens skull vaknade jag först när väckarklockan ringde. YES!

Vad var det första du tänkte när du vaknade? Att jag måste ta mig till FPA idag och lämna in en hög med papper.

Har du ringt nån imorse, vem och vad sa ni?
Jag har ringt en hår- och hudvårdsateljé och diskuterat ett bloggsamarbete. Spännande!

Vilket humör är du på?
Trött och lite irriterad över att jag hade fel när jag trodde min foglossning hade blivit bättre.

Har du ont någonstans?
Japp, foglossningen är mig trogen också idag.

Om du fick välja vad som helst att äta just nu, vad är du då sugen på? Kanske en yoghurt. Eller ett till krispigt äpple. Mm.

Vad köpte du när du drog ditt kort senast? Gardinsnöre, 8.5 meter. Och vadd.

Vilken var den första hemsidan du gick in på på internet?
Facebook.

Vad ska du göra i kväll?
Titta på film med Caj tror jag. Äta något gott. Läsa. Elda i spisen.

Vilken är den första låten du sätter på idag? 

Jag har antagligen lyssnat på något på radion när jag åkte bil, men jag minns inte vad det var.

Vad tycker du om din blogg? Jag trivs här men har inte särskilt mycket att komma med dessa dagar när jag gör samma sak, tänker samma tankar och ser samma människor. Och så skulle jag ju gärna göra den snyggare någon gång, men jag tar bara aldrig tag i saken.

Vad gjorde du för exakt en vecka sedan, den här tidpunkten?
Tittade på film med mina praktikanter. Life of Brian.

Tror du att du kommer få en komplimang idag, för vad? Kanske av mina barn för att jag har stor mage. Kanske av min man för att han tycker jag är fin.

När fotade du något senast, och vad? 

Jag tog en actionbild av Caj igår när vi spelade Alfapet.

Har du gjort av med pengar idag, på vad?Jag har köpt vadd och gardinsnören och huvudvärkstabletter och tulpaner. Nu skall jag ligga ner resten av dagen.

Om du sträcker ut ditt ben rakt ut, vad snuddar du vid då? En hylla under mitt skrivbord där jag har två printrar, en massa mappar och lite andra fula saker.

Vad har du på dig idag? 

Strumpor, yllesockor som Maria har stickat åt mig, mammatajts från polarn och pyret (de ingår i min uniform numera) underkläder, ett linne och en långärmad t-skjorta från H&M. Skönt men väldigt trist.

Dagens tanke

Roald Dahl är en av mina favoritförfattare. Inte för att jag  plöjer igenom hans böcker stup i kvarten direkt, men redan när jag gick i tvåan och sträckläste Kalle och Chokladfabriken fastnade jag för hans sätt att berätta. Igår hittade jag en tavla på Etsy med ett citat av honom och beslöt mig för att se vad annat han har sagt och jag hittade flera sidor med citat. Så här får ni dagens tankeställare:

“If a person has ugly thoughts, it begins to show on the face. And when that person has ugly thoughts every day, every week, every year, the face gets uglier and uglier until you can hardly bear to look at it.

A person who has good thoughts cannot ever be ugly. You can have a wonky nose and a crooked mouth and a double chin and stick-out teeth, but if you have good thoughts it will shine out of your face like sunbeams and you will always look lovely.” 

Här hittar du flera citat.

Säg åt vargarna att jag är hemma

I likhet med Peppe och Jessi har också jag läst Tell the Wolves I'm Home av Carol Rifka Brunt (tack för tipset!)

Bra bok. Jag gillade språket och vissa citat mer än hela berättelsen i sig -boken var verkligen utmärkt skriven och berättelsen var mångbottnad, spännande och vackert sorglig. Det enda jag saknade var en viss fart i intrigen. Fast jag kanske bara var lite rastlös när jag läste. Så. Jag rekommenderar den absolut.

Funderingar som den här fick mig att gilla boken extramycket (det är den 14-åriga June som berättar)

"I really wondered why people were always doing what they didn't like doing. It seemed like life was a sort of narrowing tunnel. Right when you were born, the tunnel was huge. You could be anything. Then, like, the absolute second after you were born, the tunnel narrowed down to about half the size. You were a boy, and already it was certain you wouldn't be a mother and it was likely you wouldn't become a manicurist or a kindergarten teacher. Then you started to grow up and everything you did closed the tunnel in some more (...) Like that. On and on through the years until you were stuck. You'd become a baker or a librarian or a bartender. Or an accountant. And there you were. I figured that on the day you died, the tunnel would be so narrow, you'd have squeezed yourself in with so many choices, that you just got squashed."

Sjukledig

Jaha. Nu är jag sjukskriven i en dryg vecka framåt. Det känns underligt att vara sjukledig när jag inte har feber eller något annat mätbart och för omvärlden synligt fel. Jag får "bara" lite väl ont överallt av att vara på benen så mycket som jobbet kräver. Så ont att jag har slutat gå utanför hemmets fyra väggar när jag inte jobbar. Så sjukt att jag tillbringar största delen av min vakna tid i sängen. Jag kan inte ens gå till butiken längre, för så länge som det tar att ta sig igenom butiken kan jag inte vara på benen utan att jag får ont. Ja. Foglossning är ingen glad fest, direkt.

Men jag skall vila som en dåre, jag skall gå på akupunktur och bli alldeles fri från problemen så att jag kan vara på jobb ända tills jag går på mammaledigt sen i maj. Det låter väl som en bra plan? Håll tummarna för att det blir så på riktigt och inte bara i min fantasi.

Fyra gubbar

När Caj ligger och vilar på soffan och jag lägger mig ner bredvid honom så händer det nästan alltid att barnen kommer sprättande och lägger sig ovanpå oss.

Och nästan varje gång hojtar Idun:
"Jippi! Fyra gubbar i en knöl!"

Förstås

Idun (från sängen i rummet bredvid): mammaaaa?
Jag: ja?
Idun: du kan ju inte sjunga den där "sov du lilla videung" för mig.
Jag: varför inte det?
Idun: för då börjar det ju komma snor ur min näsa.
Jag: Va, varför det?
Idun: för jag är ju allergisk mot videkissor!

förstås.

Mitt splittrade vankelmod

Som sagt fick jag se mitt ombrutna och illustrerade manus för några dagar sedan. Det ser bra ut. Det ser bra ut, men när jag började läsa blev jag förfärad. Vad hade jag skrivit? Var jag verkligen så här dålig? Hur kunde de släppa igenom det här?

Jag kände mig som en fullständig flopp. En skamlig skribent. En kass kreatör.
Jag skämdes.

Idag gick jag igenom hela boken för att kommentera lay outen. Jag läste en hel del av texten under tiden och tyckte plötsligt att den var alldeles fenomenal. Hur kan jag ha så fantastiska idéer? Det händer ju verkligen något hela tiden! Vad rolig jag är!

Ja. Det kan verkligen gå precis hursomhelst för den här boken, med tanke på att jag inte ens själv kan bestämma mig för vad jag tycker. Och nu vågar jag nog inte läsa den fler gånger eftersom jag med stor sannolikhet kommer att tycka att den är förfärlig nästa gång igen. Och förträfflig gången efter. Och så vidare.

Kulinariska hemligheter

Vi håller på att göra pizza. Och nu tänkte jag berätta vilken min favoritfyllning är. Den är händelsevis något alla bör pröva på.

Gör en pizzadeg. Låt den jäsa.
Gör en tomatsås. Låt den koka.

Skiva zucchini och champinjoner tunt. Lägg dem i en skål. Lägg eventuellt i lite oliver också. Häll över en skvätt olja och lite vinäger (röd, vit... inte så stor skillnad). Salta och peppra. Låt dra i en eller två timmar och rör runt ibland.

Baka ut pizzadegen. Tunt! Bre ut din favorittomatsås.
Plocka upp zucchinin, svampen och oliverna ur marinaden och lägg dem över pizzan. Lägg på några halverade körsbärstomater och fetaost i bitar. Och en god, lagrad ost överst.

Grädda.

Mums!

Vilka är era favoritfyllningar?

Barnanatomi

Lovis: Mamma vet du vad jag har? Jag har en pump inne i mig, med den så kan jag pumpa upp ilskan. Och så kan jag pumpa upp älskan också.

Akupunktur mot foglossning

Igår på rådgivningsbesöket fick jag rådet att prova på akupunktur mot min besvärliga foglossning, annars finns det en rätt stor risk att jag blir tvungen att sjukskrivas. Och det vill jag helst inte. Jag fick tid redan idag och låg i två timmar på en brits på BB med totalt 16 nålar instuckna här och var (flest på fötterna och benen. Och en i huvudet!). Nästa vecka får jag gå på en ny behandling. Det blir intressant att se om det hjälper.

Strax efteråt kände jag mig faktiskt lite bättre, men längs med dagen kom besvären tillbaka, så jag misstänker att det att jag fick lägga mig ner ett par timmar hade större effekt än nålarna i sig. Men det lär kunna ta några gånger innan behandlingen börjar hjälpa.

Har nån testat akupunktur mot foglossning? Hur gick det, hjälpte det?

Till Amanda

Jag fick en award (tror jag) av Amanda och fem intressanta frågor att besvara. Tack!

1. Vad skulle du vilja säga till ditt 15-åriga jag?

Du är inte ful och inte tjock utan alldeles lagom bra. Det gör inget att du rodnar ibland, ingen tycker att du är pinsam. Lyssna på magkänslan, varje gång du följer den kommer det att leda till något gott.

2. Berätta om ett plagg som du någon gång i tiden burit med stolthet men aldrig någonsin skulle använda idag.

Ett par långrandiga byxor i klara färger med utsvängda ben. På ett sätt tycker jag fortfarande de är ganska snygga, men dels kommer jag med 100% sannolikhet inte i dem, dels vet jag inte var de är och dels var de nog snyggare 1997 än de är nu.

3. Idag lever vi i en tid där man förväntas satsa på allt. Om du inte har ett snyggt hem, en välmående trädgård, en skara välartade barn, en genomtränad kropp, ett eller helst flera exotiska fritidsintressen och läser svåra böcker har du ju som bekant inte en chans. På vilket område väljer du att inte satsa för att hinna leva och njuta lite också?

Vår trädgård är en katastrof som till all lycka just nu är inbäddad i en förlåtande snö, våra barn må vara artiga och trevliga men kan vara förskräckligt slarvigt klädda, jag har inte besökt ett gym sen jag blev gravid, jag har inte ett enda exotiskt fritidsintresse och just nu läser jag mest lätta böcker med spännande och ganska förutsägbar handling, så om lyckan på riktigt skulle hänga ihop med listan ovan (vilket jag är helt övertygad om att varken Amanda eller jag tycker att den gör) vore jag en djupt olycklig typ. Men måste jag aktivt välja bort ett av alternativen är det nog kanske en genomtränad kropp som får ryka. Jag rör gärna på mig om det är roligt och jag vet att jag mår bra av det. Men genomtränad? Nä. Det låter så hårt och jobbigt att jag hellre lever och njuter.

4. Berätta om en fråga som du verkligen brinner för. En sådan som skulle få dig att klättra upp på barrikader.

Bara en? Jag tror jag berättar om fyra. Får jag? Jag pratar gärna om

- hur alla skall få intressera sig för vad de vill oavsett om de är flickor eller pojkar, kvinnor eller män, eller något annat.
- hur man verkligen inte blir lycklig av att konsumera.
- hur viktigt och avgörande det är att barn får vara trygga, sedda och älskade när de växer upp.
- hur man inte skall tro för en sekund att allt som händer i ens eget liv beror på en själv och ens egna tankar.

5. Vilka fem saker gör ditt liv rikare, bättre och vackrare just nu?

Att det för varje dag som går är en dag mindre kvar tills jag får hålla i vår bebis. Jag längtar så!
Att jag har en så otroligt fin och mysig familj och släkt.
Att jag trivs med alla människor på mitt jobb. Alla!
Att jag har en massa böcker att läsa som gör det uthärdligt och till och med riktigt trevligt att ligga i sängen största delen av dagen.
Att jag fick mitt och Joannas ombrutna manus från förlaget idag för korrekturläsning. (Snyggt jobbat Pia!) Boken kommer ju ut nästa månad, redan. Hurra!

Jag skickar vidare awarden i en delvis ny form så småningom. Jag skall tänka lite först.

Förbluffande

Äntligen är Caj hemma. Jag är inte särskilt orolig av mig, men jag har sovit dåligt medan han var borta. Tre och en halv timme i natt, tex. Och ca sex timmar natten till lördag. Jag känner mig som om jag simmar i lera just nu.

Och han hade med sig presenter! Jag fick en fin uggleklänning och torkade frukter. Barnen fick varsin bok. Vi läste en av dem till godnattsaga.

När vi läst klart plockade Idun upp boken och läste flera meningar högt för oss på engelska. Hur gick det till?! Hon är helt klart en person som bara kan saker, helt plötsligt. Utan att öva. Så här var det när hon lärde sig läsa, när hon lärde sig läsa små bokstäver, när hon lärde sig cykla och när hon lärde sig knyta rosetter. Plötsligt kunde hon det bara, utan att vi hade tränat eller visat henne hur man gör. Och nu det här. Hon är förbluffande på många sätt, vår minsting (som snart inte är minst längre).

ps. ni vet väl att en blogg är ett ställe där blogginnehavaren har sin fulla rättighet att skryta ohämmat på sina barn?

Då och nu

Caj åkte till London med sin ursprungsfamilj, jag och barnen åkte till mina föräldrar. Jag har mest legat på soffan och blivit omhändertagen. Skönt. Mamma har lagat mat åt oss och pappa körde en omväg på väg hem från jobbet för att skotta vår gård och vattna djuren. Jag tror jag har världens bästa föräldrar.
Och så har jag sovit en slurk på dagen, båda dagarna. Skönt.

Vi tittade också på gamla foton och hittade ett på mig när jag var i Lovis ålder, där jag just hade tappat min första tand. Sen tog vi en likadan på Lovis. Haha.

Jag anno 1985

Lovis anno 2013

Breven

Jag brukar ofta hämta posten när jag kommer hem från jobbet. Idag hittade jag följande brev i postlådan. Till mig!

Ganska bra adress

Åååå...

Och sen när jag kom in fick jag ETT BREV TILL!

Jag älskar dig, kan du ha ledigt?

Och ja, det kan jag ju eftersom det är helg. Härligt! Trevlig helg allihopa!