Igår åkte Cajsa, Julius och jag på roadtrip till
Maricas hoods, nämligen Vörå. Vi skulle hälsa på
Mathias som både Cajsa och jag känner sedan vår sprittande ungdomstid. Han bor just nu i Abramsgården, ett helt ljuvligt, rött hus med några uthus och en liten å precis intill. Och prunkande blomrabatter. Och fina kilstenar i högar. Ja ja. Senast jag såg Mathias sprang han förbi vårt hus under Jakob Marathon för några år sedan. Jag förstår fortfarande inte varför han inte stannade för att prata. Nåja. Jag har sedermera förlåtit honom, i synnerhet när jag igår fick veta att han rör sig med ljusets hastighet. Till exempel tar det 35 minuter för honom att springa tio kilometer. (Utvecklingen till denna fart hade jag förhindrat om jag avkrävt honom en konversation mitt under tävlingen.)
 |
| Värden Mathias |
 |
| Cajsa och Julius |
Dagen blev mycket angenäm. Vi pratade om minnen från studietiden, att läsa gamla dagböcker, om hur det är att bli vuxen och gammal (igen, det verkar som om alla i min ålder funderar på sånt och det är fortfarande lika intressant) om kons fyra magar, om skrivande, om hushållssysslor och annat som är ständigt aktuellt. Vi åt spenatsoppa och pepparkakor, drack te och inspekterade ägorna. Mathias har (utöver att vara författare till inte mindre än fyra böcker) ett hus som är sprängfyllt med roliga och intressanta skulpturer som han har tillverkat. Låt mig få presentera en liten bildkavalkad.
 |
| Rör inte min syster heter dessa två modifierade skor |
 |
| En flygare i taket |
 |
| En till luftburen typ |
 |
| Med fallskärm |
 |
| Tre snubbar på köksväggen |
 |
| Traktorer och bilar |
 |
| Snyggt hjul, eller hur? |
 |
| En hund i en bil |
 |
| En bonde i en traktor |
 |
| Tegelstenar i bokhyllan. Faktiskt. |
Idag skall jag skriva minst två kapitel, åka en sväng till villan med familjen samt bygga på mitt skåp. Det avancerar. Långsamt. Jättelångsamt, men jag tror det blir som jag vill. Och så har jag anmält mig och mina vänner till Gammaldags torg. Vete sjutton hur jag skall hinna tillverka några grejer. Men nog skall det väl lyckas. Om jag pressar mig lite.
Vad kul att ni hållit er i våra nejder. Men alltså, nästa gång då svänger ni banne mig upp till oss med :) Ps, jag älskar den där typen som flög i fallskärm, FIN, FIN, FIN! Skulle jag kunna ha här hemma.
SvaraRaderaJa det skulle vara roligt. När vi körde dit tänkte jag ibland "jag undrar om Marica bor här". Eftersom jag hade en vän och en bebis med mig tänkte jag dock att jag får besöka dig en annan gång istället.
RaderaKul reportage! Och tack för trevligt besök. Marica can comma till Abrams under Vörådagarna och uställningen "Det vuxna barnet", så får hon se flygaren i en något annan konstellation.
SvaraRaderaOch för att göra rätt rätt, måste jag ju påpeka att en sådan ljusets hastighet som 35min på kymppi har jag aldrig lyckats avverka, utan i min storhetstid nådde jag blygsamma 36:53.
Nå, det var nära nog. Ibland måste man avrunda lite, och då helst åt det spektakulära hållet.
RaderaTack själv. Jag hoppas vi ses snart igen. Vi skall så småningom flytta ut trädgårdsmöblemanget på terrassen, efter det kan vi sitta och äta i skuggan eller dricka vin i aftonsolen eller nåt. Välkommen!