Turkanarapporten

Jag lyckades lägga vantarna på ännu en bok från Booked, den här gången förärades jag med boken Turkanarapporten av Christian Unge.

När jag läste om boken tyckte jag den verkade intressant. Afrika, biståndsarbetare, spännande förbindelser och mystiska konspirationer lät som ett spännande koncept. Men efter hundra sidor tänker jag faktiskt ge upp.

Största orsaken är att tortyrscenerna (boken inleds bland annat med en) är de enda ställena i boken där det verkligen känns som om man får kontakt med texten. Scenerna är ytterst obehagliga och jag vill inte läsa dem. Tortyr är och skall förstås skildras fruktansvärt, men när resten av boken inte erbjuder samma närvaro är det svårt att hållas kvar i läsningen.

Jag upplever en distans till samtliga karaktärer i boken, de känns som stereotyper, den stressade läkaren med ett havererat äktenskap, den överlägsne amerikanen, den vackra antropologen med nordafrikanskt ursprung som läkaren omotiverat faller pladask för på en halvtimme... de snabba relationssvängarna funkar i vissa böcker, men här känns det helt enkelt inte äkta.

Att överskottet från försäljningen går till Läkare utan gränser är bra. Synd bara att jag inte kan rekommendera boken.

Men jag är glad ändå: för jag kommer också att få ett exemplar av tidningen Skriva att recensera. Jag lånade två nummer av Urban på Fantasykursen, jag har inte hunnit lusläsa dem än (bara skumma) men de verkar lovande. Och nu får jag en egen. Hurra!