Det gick också

Jag brukar baka bröd. Det är gott och ganska lätt när man har en bra hushållsassistent (jag skulle aldrig baka lika mycket om jag var tvungen att knåda för hand). Under några år bakade jag alltid efter recept, men numera brukar jag improvisera. Med snarlika slutresultat, jag experimenterar inte särskilt mycket. Idag satte jag i sedvanlig ordning igång en deg.

Lite jäst, lite honung, lite salt, ljummet vatten. Olika sorters mjöl, kli, kross och frön, kanske en näve russin eller dadlar. Sedan får det jäsa i ungefär två timmar.

Men idag glömde jag bort mig. När vi just skulle bege oss iväg till bibban råkade mina ögon landa på degbunken med sitt långsamt stigande lock. Degen hade jäst tre timmar, för jag hade inte ägnat den en tanke. Jag var ändå inte beredd att avboka vår tur, så jag beredde jag plats i kylen för den stora degbunken. Jag tänkte att jäsprocessen kanske går lite långsammare där.

När vi kom hem igen ett par timmar senare, hade degen fortsatt att jäsa. Jag bakade två präktiga limpor av det hela och körde in det i ugnen efter ett tag. Det blev hur bra som helst. Trots att bröden jäste totalt över fem timmar.

Skönt att livet inte består av bara motgångar (idag heller).