Jag är i Helsingfors. Mina fötter håller på att gå sönder eftersom jag inte var klok nog att packa ner ett par för årstiden lämpliga skor (skorna jag har med är väldigt lämpliga med yllesockor. Men det känns lite... varmt. Så jag använde dem utan sockor, bara med strumpor. Mina trampdynor är numera hårda som stål och ömma som ett par...föräldrahjärtan) Jag har gått på skrivarkurs och fått skriva, analysera och lyssna på texter. Jag har träffat underbara Sara och hennes ljuva dotter Maryam och gått i butiker (en för oss alla tre väldigt ovanlig sysselsättning). Jag har köpt ett par skor, lämnat tillbaka dem inom tio steg, fått veta att det inte går att få pengarna tillbaka, bara ett presentkort, förklarat att jag bor lite väl långt borta för att ha hundra euro hängande i en huvudstadsbelägen skobutik, blivit erbjuden att sälja presentkortet åt en annan, oerhört snäll kund i kön, väntat på att denna skulle ta ut pengar från en automat, bytt skor mot presentkort och presentkort mot cash, fnissat lite åt omaket, pratat skrivande med Sara, återvänt till mitt trygga krypin i Hertonäs... där Bob, Maria och Alf behandlar mig synnerligen väl, matar mig med hembakt bröd (just den detaljen beställde Maria att jag skulle berätta här på bloggen, och det gör jag så gärna. Hon gjorde också en mycket god rabarberkräm! Och det berättar jag på eget bevåg!) och förser mig med pyjamas (eftersom jag glömde min egen) och en skön sovplats.
Konstiga saker händer i Helsingfors. (Som det med skorna. Att jag skulle sätta min tid med Sara på att leta efter skor, hitta skor och misslyckas med att äga dem (de var alltså för små) var inget annat än konstigt!)
Roliga saker händer i Helsingfors. (Som att få gå på skrivarkurs utan att leda den (det har bara hänt en gång tidigare) och att få träffa fina goda vänner och deras barn. Att få gå på café. Att det är sommar.
Som en bal på slottet. Det var ju också en med små skor. Fast de passade visst på henne. Fast inte på systrarna. Hmm. Det var inte det jag skulle säga utan, åh vad ljuvligt det låter med skrivarkurs.
SvaraRaderaDet var inspirerande! Men hade gärna fått pågå lääängre.
RaderaVilken absurd sko-historia! Hur länge stannar du här, ska till läkaren imorgon p.g.a. seg hosta, men kanske står jag i butiken igen innan du åker hem?
SvaraRaderaArgh, nu harmar det mig att jag inte kikade in i butiken, jag trodde av nån anledning att du jobbade på FLYGPLATSEN och jag kom och for med tåg. Och sen kollade jag upp saken och märkte att du jobbar på tågstationen i alla fall. Blä. Nästa gång!!
RaderaMen måste inte butikerna enligt lag ge pengar tillbaka (är det enda jag kan tänka på)?!
SvaraRaderaJag tror nog jag hade blivit en lite besvärlig kund ifall inte damen i kön hade erbjudit sig att köpa mitt presentkort.
RaderaHär ramlade jag in och fick ta del av dina äventyr i Helsingfors. Det där med skorna verkar ju helknas. Visserligen hade du använt dem, men snälla nån... Tur det finns vänliga medmänniskor!
SvaraRaderaJo, knäppt. De hann nog inte bli smutsiga på de några metrarna som jag använde dem. Men det slutade lyckligt.
RaderaVad härligt det låter med skrivarkurs och vänliga människor :) Tack för dina varma gratulationer!
SvaraRaderaDet var härligt! Hoppas jag får möjlighet att gå snart igen.
RaderaHur vet man att man shoppar för sällan? När man ocoolt springer från hylla till hylla och utropar "nemen OJ va fint! så fina mönster! oj oj oj här sku man kunna göra av med pengar!". Som jag. I träningssyfte har jag bokat shoppingdejt med min syster nästa vecka. Bara för att.
SvaraRaderaTack för trevligt sällskap och för att du som första (och sannolikt enda) behäftade den obstinata rultan Maryam med epitetet "ljuv".
Jag gick en sväng till på stan på tisdag och köpte lyxschampo och nya jumppakläder, så jag fick faktiskt något till stånd fast inledningen var väldigt tveksam :) Hoppas du hittar fina saker nästa vecka!
Radera