Ibland överfalls Lovis och Idun av en enorm kärlek till varandra. Som alldeles nyss: de låg en lång stund och slingrade sina tunna fyra- och femåringsarmar kring varandra hårt, hårt i Lovis säng och berättade hur mycket de älskar varandra. (Jag stod bredvid och log som ett fån, men det tvivlar jag på att de märkte). De kunde nästan inte slita sig när det blev dags för Idun att gå till sin egen säng. Jag hörde hur Lovis viskade "imorgon, när vi vaknar, Idun, då skall vi springa mot varandra och krama varandra!" Idun nickade och nu räknar de timmarna (bokstavligen) tills de får ses igen. Trots att de sover tre meter ifrån varandra.
Och just sådana här stunder tänker jag på hur fint det är med syskon. Hur glad jag är över att mina barn har varandra. Och över att jag har mina syskon. Mitt liv har nog varit ganska trist utan Maria, Jonas och Jakob (sorry nu bara, mamma och pappa!). Tacksamheten, gott folk. Tacksamheten.
Man smälter ju inombords när de är så söta. Trevlig fredagskväll till er förresten.
SvaraRaderaMen nej så härligt. Jag känner inte ens er familj men börjar nästan gråta över all kärlek och gulligull.
SvaraRaderaHärligt med syskonkärlek, hoppas det håller i sig. :) Jag och min syster är nog tjata, men inte så tjata som dina tjejer.
SvaraRaderaUnderbara flickor du har!
SvaraRaderaÅh, vad fint att höra. Precis så där höll mina barn på när de var små. De var som förälskade i varandra. Nu i tonåren låter det inte fullt så kärleksfullt... men jag tror de bär med sig det där och kan ta fram det senare i livet.
SvaraRaderaUnderbart. Om det finns en Gud så är det just det där.
SvaraRaderaÅh, vad mysigt det låter. Tycker det är jätte roligt att läsa om era flickor, hur viktiga dom är för varann, och hur påhittiga lekar dom har. :) jag har själv en flicka som är 1 år och 4 månader och nummer två beräknad till september, och det såg också ut som en tjej. Så nu hoppas jag dom får en lika fin systerskap som era fina flickor. :)
SvaraRadera/Emma K
Du skriver så fint och underbart och roligt. Det har jag tänkt säga i flera år, men inte riktigt kommit mig för.
SvaraRadera