Adjö småbarnsår

För sex år sedan vann Lordi eurovisionen. Jag minns det väldigt bra eftersom jag var höggravid, hade gått fem dagar över tiden och var övertygad om att vår bebis aldrig skulle komma ut.

Till all lycka misstog jag mig. Följande morgon vaknade jag klockan sex av att det knep till i magen. När jag steg upp gick vattnet. Jag väckte Caj, men var inte säker på att det faktiskt var en förlossning på gång, hur skulle jag kunna veta det? Vi ringde BB och sa att vi kommer in, jag hann kanske ha fem värkar på den timmen det tog innan vi faktiskt var klara för avfärd. De var få, men gjorde rätt ont, vill jag minnas. Och efteråt fattade jag varför. Det gick nämligen, som det mesta i mitt liv (utom när jag joggar) med en väldig fart. Tjugo över nio, dryga fyra timmar efter att jag vaknat, hade jag en bebis i famnen. Så stort och så omvälvande.Vår skrynkliga lilla tös. Tyst och försiktig, pep bara lite när hon ville ha mat och tittade nyfiket omkring sig. Hon var nästan alltid glad, åt hela tiden och låg eller satt så gott som alltid i min eller Cajs famn under det första året.

Sedan dess har det hänt så mycket. Hon har fått en lillasyster. Hon har blivit betydligt mindre mild än hon var till en början. Hon vill helst att alla skall lyda henne och drar sig inte för att (försöka) bestämma över barn som är fem eller sju år äldre än hon själv. Hon är helt ljuvlig när hon blir ivrig över en idé hon har fått och kan, enligt egen utsago (och på riktigt också) tillverka vadsomhelst av lite papper. Hon läser som en fjärdeklassist, minst. Hon älskar att pyssla. Hon tycker om att sjunga. Och att höra sagor. Och att leka med Idun, som är hennes bästa vän.

Min älskade, förstfödda dotter. Vi ryker ihop titt och tätt eftersom vi är så likadana, vi har lika kort stubin båda två. Men vi förstår varandra så väl ändå. Vi kramas och skrattar och grälar och gråter. Så där som man gör i en familj.

Det är så väldigt spännande att få följa med ett liv från allra första början, och sedan vidare, vidare.

Imorgon fyller Lovis sex år. I övermorgon skall vi på besök till förskolan där hon börjar i höst. Just lade jag ut vår barnvagn till försäljning, den behöver vi inte längre, vi har inte behövt den på ett bra tag. Och Idun meddelade att hon blir vuxen om två veckor. Oj så tiden går.

Grattis Lovis!

Hipp hurra!

Vår sexåring