Undanflykten

Städdusten har redan pågått ett bra tag när jag märker att ett av barnen ligger raklång på pysselbordet medan hennes syster plockar upp gosedjuren.

Jag: Nu måste du stiga ner och städa klart. Annars hinner vi inte med någon godnattsaga.

Jag upprepar uppmaningen några gånger. Hon glider ner från bordet, plockar upp en karta klistermärken från golvet, petar upp den underifrån genom springan i bordet och ropar på sin syster att hon måste komma och ta emot.

Jag: Det går mycket snabbare om du stiger upp själv och lägger klistermärkena på bordet.

Barnet: Men mamma!

Jag, väldigt irriterad: Inga men, nu städar du.

Barnet: jo, ett men.

Jag: nej, du får säga efteråt, nu skall du bara städa.

Barnet, blixtsnabbt: JO, ett men... du har så FINT HÅR!

Smickret befriade henne inte den här gången. Men jag medger att jag nästan gick på det.