Jag råkade just snappa upp denna konversation från barnens rum
Lovis: Jag älskar att läsa serietidningar
Idun: Jag älskar också att läsa CD-tidningar
Lovis: Det heter inte CD-tidningar, det heter SERIEtidningar. Vet du ens vad CD är?
Idun: Nä
Lovis: Nå det är att man sätter på en dator.
Jag älskar era barns kommentarer, störtsköna! :)
SvaraRaderaBarn säger så otroligt roliga saker, ofta. Det gäller att skriva ner dem så man minns.
RaderaHahaa! Underbara barn du har och underbart hur träffsäkert du fångar stämningar och känslor på få meningar.
SvaraRaderaJag tycker om att läsa din blogg och gör det lustigt nog i perioder: när jag är igång kollar jag den superofta, minst en gång per dag. Sen när du inte skriver nya inlägg i samma takt som jag skulle vilja läsa glömmer jag bort den. För att senare hitta tillbaka till den och då ha massor av för mig nya inlägg att läsa. Jag blir lika glad varje gång! :)
En plötslig tanke: känns som att din bloggtakt säger en hel del om hur du är som person, att du är lugn. Eller så uppfattar jag dig i alla fall via det du skriver (och säg till om jag nu är för påhoppig när jag skriver så här!). Jag märker i alla fall att att min egen otåliga natur syns väldigt tydligt i mitt sätt att läsa bloggar :D Snabbt, snabbare, snabbast ska det uppdateras för att jag inte ska tröttna :)
Men nyupptäckter av redan kända bloggar är ändå något av det bästa. Bara man inte missar något viktigt under tiden man inte läser.. :)
H. Fanny,
som själv skriver och söker sina ord
Hej Fanny, vad kul att du läser (och det tog pinsamt länge för mig att svara på den här kommentaren, förlåt). Bloggar du själv någonstans? Det är ju ett bra sätt att hålla igång skrivandet.
RaderaJag tror nog att mitt humör och vad jag gör påverkar mitt bloggande rätt mycket, jo. Ibland lever jag helt ute på nätet och uppdaterar ofta, men ibland (speciellt på sista tiden) zonar jag ut och läser eller gör annat istället.
Argh, jag hade just skrivit klart mitt svar när jag i misstag raderade allt. Så typiskt mig.
RaderaNåja, hursom. Jo alltså jag har haft både en och annan blogg, men inte riktigt hittat min blogg-stil. Är jag ärlig är jag för ärlig, det blir för personligt. Så nu har jag en ny blogg där jag är totalt oärlig :D Eller ironisk kanske snarare. Det är roligt i alla fall, att kunna överdriva hur mycket som helst utan att det finns någon risk för pinsam stämning om mottagaren inte förstår skämtet som det finns ansikte mot ansikte :)
Har inte läst din Patrik-bok (böcker?), men tror absolut jag ska försöka hitta dem när mitt kusinbarn blir lite större :) Ha det fint och lycka till med bokskrivandet!
/Fanny