Stalkern

Igår var jag på öppningen av After Eights Fashion Week med tre goda vänner. Efteråt gick vi ut för att äta och prata.

Ett återkommande samtalsämne var vårt inträde till medelåldern, våra alltmer påtagliga krämpor och hur oåterkalleligt det är att bli äldre. Modellerna på catwalken kände vi till för att vi visste vem deras föräldrar var eller för att vi hade skött dem när de var små. Vi diskuterade också hur oattraktiva och gamla vi känner oss ibland, och konstaterade att tiden när vi var unga, fräscha och snygga är över för gott.

När vi satt och åt tyckte jag dock att en ung man tittade väldigt intensivt på mig. Först blev jag lätt smickrad, men ganska snart blev det snudd på olustigt. Han glodde verkligen. Ännu mera obehagligt blev det när jag insåg att han hade sin flickvän med sig, han pussade henne ibland men fortsatte att stirra på mig på ett väldigt märkligt sätt. Största delen av mig var illa berörd, men någonstans där inne tänkte jag att jag tydligen inte har förlorat all min dragningskraft ändå.

Joanna märkte också hans intensiva stirrande och delade min bestörtning ända tills hon plötsligt frustade till. ”Malin, du sitter under en teve, det är den han tittar på”. Fotboll alltså. Fy vad vi skrattade. Vi skrattade tills vi både hade ont i magen och i nacken (!). (Det är säkert ännu ett ålderstecken. Jag menar vem får ont i nacken av att gapskratta?)