"Stark är det nya smal", ropas det ut till höger och vänster. Och sedan visas bilder på supersmala kvinnor med väldefinierade muskler. Med betoning på supersmala. Faktiskt. Man ser inte ett gram underhudsfett på dem.
Tanken i sig är det inget fel på, att fokus flyttas från att man skall bli så liten som möjligt till att man hellre skall satsa på att få en stark och välmående kropp är bra.
Men sanningen verkar se annorlunda ut. Idealet har länge varit att vara smal, smalare, smalast. Nu skall man både vara smal och ha väldefinierade muskler. Jag skulle hellre se en bild på en helt vanlig människa som bara råkar vara stark. Det måste inte synas. Det skall kännas. Det skall märkas i att man orkar gå långt, orkar lyfta tunga saker och klarar av vardagen utan att braka ihop.
Men istället för att sprida ut ett sundare ideal har man genom att publicera bilder på hur man skall se ut när man är stark ställt ytterligare ett krav att leva upp till. Hur knäppt är inte det?
Och en kvinna som inte är trådsmal men stark uppfattas som maskulin, vilket man ju inte heller får vara...
SvaraRaderaExakt. Det är kanske därför man måste vara smal när man har muskler.
RaderaJa, det är svårt att vara kvinna om man tar alla krav på allvar.